9 mars 2016

Förkylandet

Jag har skrivit ett väldigt långt inlägg som skulle publiceras den 26/2, men det blev inte färdigt och dessutom blev det så långt att ni inte hade orkat läsa det. I och för sig så var det ett väldigt klokt och bra inlägg, vi får ta det en annan gång.

Men nu är det en hel vecka in i mars och sedan sist har jag övergett mitt ofärgade hår till att bli i en väldigt mer rödlysande nyans. Främst för att jag verkligen såg förfärlig ut, men utöver det så sa barnen att jag hade grått hår. Färgblindheten, den färgblindheten. Så måste det vara. Råttfärgat är långt ifrån grått.

Sportlovet var rena rama sjukdomen. Hela två gånger fick jag besöka sjukan med samma barn och hennes medicinförråd var till slut lika stort som en 80-årings. Men bra med henne nu, hoppas jag. Själv har jag dragit på mig en sjuhelvetes rethosta som gjort natten till en enda lång mardröm. Eventuellt så stjäl jag lite hostmedicin av dottern ikväll.

Jag jobbar och tränar mig genom veckorna. Inga massiva två-timmarsträningar, men ändå, ibland riktigt fina pass, andra gånger bara 10 minuter. Men allt räknas.

Och nu har det här inlägget stått på stand-by i 2 dagar, jag vet inte vad som händer, men en förträfflig bloggare är jag då icket.
Denna härliga marsmorgon vaknade jag upp med smärta i en visdomstand som var lika hemsk som törsten kan vara i öknen. Inte för att jag varit där. Min tandis sa att jag aldrig skulle få visdomständer så jag undrar om det hela på något vis hänger ihop med mitt halsonda.

Det är bäst att jag publicerar det här nu så att jag inte glömmer bort det två dagar till.

3 kommentarer:

Agneta sa...

Hej!
Känner igen det där med bloggandet ... det är svårt ibland. Jag kan visserligen få till ett blogginlägg lite då och då, men saknar helt förmågan att skriva på ett underhållande och/eller intressant sätt.
Fattar inte varför jag envisas med att skriva inlägg.

Nica sa...

Hej på're!

esterii sa...

Hej,, hittade tillbaka.. Heja Norrbotten!