10 nov. 2015

Årets julklapp

Jag skulle vilja ge dig, en bit av mitt liv.
Jag skulle vilja att du fick känna som mig, som den där lilla, bakom den stora skärmen.
Att du såg igenom mig.
Jag skulle vilja att du för en period fick känna hur det känns att vara jag.
Det kanske skulle kännas bra för dig, för jag vet inte hur ditt liv ser ut.
Det kanske skulle kännas riktigt eländigt, för att du trivs med ditt. Just nu.

Livet, det här livet. Det är bra, men det är tufft.
Allt runt omkring strular. VI, strular inte.
Vi har otur. Och jag är trött.
Men vi har oss, vi är oss. Eller vi.

Det är så mycket dumheter som tar min energi. Och jag är trött.
Men allt annat är fint. Och det är jag glad för.
Men jag har gråtit idag, en liten liten stund grät jag, till och med i telefonen när min bästa, bästa Maria ringde. Jag vet inte när det hände senast. Om det alls hänt förr.

Små, enkla saker. Och stora komplicerade. Hela tiden, något som avlöser det andra och som prövar oss. Gång, på gång, på gång.
Och så kavlar vi upp ärmarna och löser. Tills nästa gång, för det verkar ständigt bli något nytt. Elände.

Jag känner mig maktlös, över vissa grejer.
Över att kylen går sönder, sånt händer.
Över att bilen racklar, världsliga saker.
Över att Telia skickar räkningar som är för stora. Som jag måste ringa och fixa.
Över återkommande urinvägsinfektioner.
Över en far som inte får träffa sin son, fast han inget hellre vill. Vem kommer att må bra av det i slutändan?
Över allt som kanske komma skall.
Över stressen att ständigt vara beredd. På vad vet jag inte.

Hela tiden kämpa, kämpa, kämpa. Hela tiden få energin att räcka till. Hela tiden finnas där.
Jag är så trött.
Och ändå, känner jag att livet är bra. Att vi gör det bra. Att det aldrig är några tveksamheter runt om oss, tillsammans, men att vi ändå får kämpa snäppet för mycket för att vi helt och hållet ska kunna slappna av.

Kanske hade 13-åringen all rätt när han igår sa "du ser alltid så sur ut". Ibland är det svårt att le. Men jag ska försöka. Saker och ting brukar lösa sig. I slutändan. För det är vi värda efter allt slit.

1 kommentar: