21 sep. 2015

Nedläggning, mat och livet i det stora hela

Hej.
Jag har återigen stått inför en sån där period då jag faktiskt har skrivit flera inlägg men sen gett fan i att publicera, av någon anledning.
Det har varken varit seriösa eller privata inlägg, men kanske i mina ögon på en nivå som egentligen varken ger mig eller er något. Man skulle kunna kalla det för waste of time, att skriva inläggen alltså.

Nog om det. Jag har funderat många gånger på att lägga ner det här nu. Monstermallandet. Ibland tänker jag att jag borde skaffa en renodlad matblogg, eftersom jag fortfarande är en klippa i köket, som testar nytt och gör allt så överjävulskt variationsrikt. Men jag varken följer recept eller ids skriva ner dom. Och att bara lägga ut en bild på en maträtt där alla intressenter sedan ska gissa sig fram till ingredienslistan, det kommer med all sannolikhet inte att bli någon succé.

På tal om mat. Jag har hamnat i någon slags kass matperiod. Som sagt, jag lagar och lagar och handlar och donar i köket, precis som förr. Spanar in spännande rätter på nätet, skriver handlingslistor. Smakar av. Inser att det blev gott, oftast. Sen vill jag inte ha det. Alla andra verkar äta med förtjusning, men för mig ligger det roliga i att laga, inte äta.
Igår åt jag till exempel en halv burk bullens som jag kombinerade med lite färsk spenat, några ostkuber, tomat och balsamico. Istället för att äta från Yakinikuoxfilén, thaiwoken med nudlar, ostpajen, stekt oxfilé med kantarellsås eller carnita tacosen.
Bullens.
Jag valde alltså bullens. Men det var gott.
Fast jag gillar verkligen inte sättet som jag äter på just nu. Det gör mig pluffsig och hängmagad och cellulitlårad.
Ni får gärna tycka att jag är dum, det gör ändå dom flesta, för att jag skriver som jag gör. Men det är faktiskt så jag känner att det är.
Jag gillar när livet går på rutin (Å HERREGUD SÅ TRÅKIGT), då gällande främst träning och mat. Rutiner gör allt så enkelt och smidigt. Men nu glömmer jag bort att ex. handla såna där bra grejer till mig själv. Jag följer den där handlingslistan med mat som ska lagas till middag, men att jag ska ha näringsrikt, enkelt och nyttigt till lunch och frukost, det glömmer jag alltid. Ärligt talat så glömmer jag det nog ändå inte, jag skiter helt enkelt i det och tänker att jag tar något som finns.
Och vet ni vad som alltid finns? Smörgås. Mackor. Bröd. Jag ser faktiskt ut som en limpa. Snart i alla fall.

Förr-förra veckan tränade jag 4 ggr. Det var bra gjort av mig. Det blir varken långa eller komplicerade pass, utan snabba och svettiga pass under lunchen. Jag är så mycket svagare än förr. Jag har så mycket sämre flås än förr. Jag har så mycket mindre motivation.
Jag kan börja med att skriva ner ett pass, ex att jag ska göra 10 squats, 10 burpees, 10 frivändningar som ett första "block", tre varv.
När jag gjort första varvet så inser jag att det var jobbigt och genast så är jag bussiga Malla mot mig själv och tänker att det räcker med 6 repetitioner under varv två.
Och sen kanske jag ska göra ytterligare 6-8-10 övningar efter det. Det slutar alltid med så lite som möjligt och sen klappar jag lik förbannat mig själv på axeln och tycker att jag varit så urbota duktig för att jag gjort ett halvdant pass.
I och för sig så blir jag både svettig och trött och får hög puls, så helt bortkastat kan det väl inte vara? I jämförelse med att sitta still alltså.

Förra veckan blev det två pass + storstädning av huset + att jag rev panelen på en yttervägg. Storstädning är vanligtvis inget regelrätt träningspass och inte heller att riva en panel. Men jag måste få lura mig själv till att tro det.
Den här veckan har precis startat, så får se hur det blir.
Planen är alltid att träna mycket, men det blir lite.
Planen är alltid att äta bra, men det blir alltid dåligt.

Ibland tänker jag att jag borde skaffa mig ett gymkort men det kommer inte att bli av.
Ibland tänker jag att jag borde göra någon slags egen utmaning där jag äter och tränar bra en månad eller tre och kollar resultaten sen, men jag känner mig själv så pass bra att jag vet att istället skulle det sluta med att jag satt med 12 kilo Polly och proppade, bara för att förbud är till för att brytas.

Vi får helt enkelt se om jag tar mig i kragen eller inte.

2 kommentarer:

Ann-Sofie sa...

Ohh vad jag känner igen mig i mat grejen.
Jag lagar och tycker det är skitskoj älskar och laga mat, sen när jag sätter mig ner och ska äta så är det antingen inget gott helt plötsligt, jag har totalt tappat aptiten eller det är tråkigt och äta... Ibland tröttnar jag på maten medan jag äter och då är det tvärstopp.

B i t t e sa...

Hoppla, här var igenkänningsfaktorn hög idag... Speciellt träningsbiten... Har samma förmåga att korta av och minska :-(
Mat är faktiskt roligare att laga än att äta, fast där sköter jag mig trots allt ganska bra.
Om du ska ha nån sån däringa utmaning så säg till, kanske kan hjälpas åt? *s*