3 aug. 2015

Fyrklöverns förbannelse

Long time no bloggande, så kan vi sammanfatta bloggsommaren 2015.
Sommaren sägs inte vara slut riktigt än, men i och med att semestern är slut så känns det nära, nära tills hösten kommer.
Jag har aldrig varit med om maken till gnällande över vädret den här sommaren. Regn, regn, regn, gnäll, gnäll, gnäll.
Ja, det har regnat. Men jag kommer då i alla fall ihåg många fina dagar också. Jag är jättebrun och ser ut ungefär som om jag varit på en utlandssemester. How come? Jag har varit ute i alla väder och så fort solen visat sig från sin bästa sida har jag kastat av mig så mycket kläder som möjligt utan att förarga omgivningen och därmed har min annars så bleka kropp fått sin årliga dos av sol.
Däremot så har jag bara badat 2 gånger, en gång när Dan kastade mig i Kerstin och Bernts pool, andra gången när jag hoppade i en vattenfylld gummibåt med kläderna.
Jag har ätit noll mjukglassar.
Jag har druckit rosévin och i onsdags tröstade jag mig med en "snart-slut-på-semestern-drink" gjord av rosé, ramlösa, några jordgubbar och lite Bacardi razz. Den blev riktigt jävla dålig.

Även fast vädret inte varit som förra sommaren (men förra sommaren var ovanligt fin) så tycker jag att sommaren varit riktigt bra. Den enda tråkigheten har varit att vi tyvärr inte fått så många semesterdagar tillsammans. Med "så många" menar jag 1. EN. Vi har haft en regelrätt semesterdag, alltså en vardag, tillsammans jag och Dan. Dom dagarna som jag låg sjuk räknas inte, för jag var så mycket zombie just då.

Jag återkommer gärna en annan dag med mer om vår sommar, men det är så tråkigt utan bilder att vi får ta det nästa gång.

I alla fall, om jag ska försöka ta mig så långt som till rubriken; jag hittar nu så förbannat många fyrklöver, lätt ett rekordår i år. Jag bara ser dom. Men turen, som sägs komma med fyrklöver, den lyser däremot med sin frånvaro. Bara det här; jag har inte varit på en akutmottagning på 10 år, den här sommaren har jag varit dit två gånger, på två veckor.
Första gången blev jag själv tvingad dit, jag är övertygad om att jag hade kunnat vänta till morgonen efter för att istället uppsöka en vårdcentral, men enligt sjukvårdsupplysningen och sambon var det bara att sluta tjura och åka in.
Det var inget allvarligt, men det hade kunnat bli.
Igår var det återigen dags, den här gången med sonen som ramlat på fotbollsträningen och nu får sitta med gipsad arm dom tre sista veckorna på sommarlovet.

Well well, nu tillbaka till rutiner och sånt och ärligt talat ska det bli skönt. Vi har fått mycket gjort under ledigheten och nu längtar jag efter mysmörkret med tända ljus och sånt!

2 kommentarer:

Pentamom sa...

Jag har bara en fråga... Hur har du undvikit att frysa ihjäl när du kastat kläderna? ;)

Malla sa...

Jag är faktiskt en extramt frusen person, men jag tycker inte att det varit så himla kallt. Då solen kikat fram har det varit alldeles underbart och det där regnet som alla pratar om verkar jag helt och hållet ha förträngt! :)
Sen kanske det är så att jag håller igång och därför har jag lyckats hålla värmen :)