20 maj 2015

En helt vanlig dag i mitt liv. Eller, livet. Som det ser ut.

Eller kanske två dagar är det enda rättvisa.

Dag 1, en barnledig vardag.
06.02 Väckaren ringer. Jag stänger av. Eller snoozar. Somnar i alla fall om. Alltid.
06.37 Väckaren ringer. Snoozar en gång men förhoppningsvis inte två eller kliver upp.
06.55 Kollar ut. Bestämmer kläder. Soligt = bättre klädd, mulet eller regn = hellre varmt än snyggt. Sminkar ansiktet.
07.05 Går ner. Deodorantar och parfymerar mig. Morgonpinkar. Borstar tänderna.
07.10 Tar fram något att ta med mig till frukost och lunch till jobbet. Dricker eventuellt en kopp kaffe.
07.20 Klar för avfärd men eftersom det inte riktigt är dags än så slöar jag en stund, byter sopor eller plockar något som plockas behövs.
07.30 Avfärd till jobb
07.45 Framme på jobb. Och där blir jag sittandes och lämnar endast min plats för att hämta kaffe, öppna dörren för syster eller gå på toaletten. Frukost och lunch äter jag kall eller så äter jag inte alls.
16.05 Åker hem.
16.20 Hemma. Checkar av status. Kanske tvättar lite, dammsuger, flyttar på några grejer, vattnar blommor, om jag känner för att träna så tränar jag, om jag känner för att laga mat så lagar jag mat, byter sängkläder om det behövs, går ner i tvättstugan en gång till, krattar löv eller så sätter jag helt sonika ner arslet i soffan och slöar. Vid något tillfälle äter jag middag. Planterar kanske om något eller försöker gömma undan saker som står på fel plats.
20.30 Sitter med stor sannolikhet i soffan. Välförtjänt dessutom.
01.00 Sover med all sannolikhet. Jag kan lika gärna ha somnar kl 20.30, min dygnsrytm är väldigt diffus.

Dag 2, en vardag med barnen.
06.02 Väckaren ringer. Jag stänger av. Eller snoozar. Somnar i alla fall om. Alltid.
06.37 Väckaren ringer. Jag borde kliva upp och gör det mest troligt också. Väljer kläder och sminkar mig. Tar fram kläder till dottern och klär henne sovandes, men hon vaknar alltid.
06.58 Går ner, gör morgontoa med mig själv och barnet. Springer in till sonen och säger "15 minuter till avfärd".
07.01 Försöker hitta mat att ta med på jobbet. Försöker komma ihåg att ta fram frukt till barnen som ska ha frukt med sig.
07.03 Går in till sonen och säger att det är avfärd om 10 min, max.
07.04 Klär mig och dottern, ropar lite åt sonen som har fullt upp med att kolla instagram istället för att packa gympakläder.
07.16 Alla sitter i bilen, redo för avfärd och jag inser att vi återigen kommer att komma i sista minut till frukost på förskolan. Som vanligt.
07.28 Lämnar av dottern
07.35 Lämnar av sonen
07.38 Försöker hitta mig en parkeringsplats som ingen orkar ge mig böter på
07.42 Anländer till jobbet. Och där blir jag sittandes och lämnar endast min plats för att hämta kaffe, öppna dörren för syster eller gå på toaletten. Frukost och lunch äter jag kall eller så äter jag inte alls.
16.00 Tar reda på vart sonen befinner sig om jag inte redan vet det.
16.05 Lämnar jobbet, går till bilen, hämtar barnen. Är det torsdag? Då ska vi storhandla.
16.20 På affären. Jag följer slaviskt min handlingslista, hela proceduren tar ca 35 minuter och brukar kosta ca 1100kr beroende på vilken mat vi ska äta.
17.10 Hemma. Packar in maten. Börjar laga mat. Ibland en rätt. Andra gånger 500. Diskar undan. Barnen äter.
18.00 Går ut en stund, glor tv en stund, tvättar en stund, roar barnen eller barnet. Eller sitter vid köksbordet och bara hänger litegrann.
19.15 Börjar förbereda för kvällsmat. Sätter tandkräm på tandborstarna.
19.30 Kvällsmat för barnen. Tandborstning och kvällstoalett.
19.50-20.00 Godnattsaga. Den traditionella "sov du lilla videung" och kli på ryggen. Puss och godnatt.
20.15 Dimper ner i soffan en stund eller tar tag i det där andra; tvätten, förberedelser för morgondagen, äter middag själv, träna gör jag troligtvis inte. Duschar gör jag kanske. Om något ska målas så målar jag. Om tvätt ska vikas så viker jag tvätt. Om vi får sällskap av tonåringen så hänger vi med honom.
22.00-00.00 Ser på tv tills jag somnar eller nästan somnar. Borstar tänderna och godnatt.

Det här är liksom hur dagarna drämmer förbi, en efter en. När jag kollar här så fattar jag inte hur vi hinner med allt det där extra som vi faktiskt gör? Hur fasen går det att knöla in tapetsering, målning, planteringar, gårdsfixeri och ALLT annat? Dessutom har det nog inte gått en enda dag utan att vi faktiskt tagit oss tiden till att dels prata med varandra om hur dagen varit OCH sedan sitta ned i soffan och bara vara tillsammans. Det är fina avslut på, oftast, bra dagar.

Men jag känner mig trött. Lite sliten på något vis. Det är alltid något i görningen, något som vi måste och något som vi borde. Eller faktiskt något som vi vill. Som idag, han har planer efter jobbet, jag har planer efter jobbet.
Och jag känner mig själv alltför väl. Det skulle sitta fint med en redig rekreationsweekend på något härligt hotell i någon okänd stad, bara vi, god mat och långa skogspromenader. Herregud så....tråkigt. Inte med sällskapet då, men jag vet att vi skulle sitta som på nålar för att få komma hem och fortsätta på det där som är vårt.

Så är det. Och så gnäller jag, över att vi borde göra något skoj. Sen ångrar jag mig för jag vill nämligen också få uträttat alla dessa punkter på alla dessa listor som vi faktiskt har.
Jag får faktiskt lov att vara nöjd, speciellt med tanke på att vi fortfarande slåss om alla dessa förfärliga vardagssysslor som andra bråkar om, jag skyndar mig att plocka bort från diskbänken så att inte han ska behöva göra det, eller så skyndar han sig till tvättstugan innan jag hinner dit.
Ett alldeles magnifikt lyxproblem, det måste jag medge.
Livet är allt bra bra då jag tänker efter.

5 kommentarer:

Maria sa...

Ibland måste jag oxå tänka efter men visst ÄR livet bra!!

Kristine sa...

En sak undrar jag verkligen. Varför äter du inte middag med barnen?! Låter jobbigt att vänta.

Malla sa...

Det är en bra fråga Kristine. Och jag har inget bra svar. Dels så har det blivit så att Dan sitter vid bordet och hjälpr dom små, så det finns oftast ingen plats för mig, sen har jag valt att stå alldeles utmed då dom äter och så hämtar jag mer eller fyller på mjölk eller vad som nu kan behövas.

Sen är jag nog egentligen tyvärr rätt så vrickad då det gäller tankar om mat. Jag älskar att laga och att testa nytt, men sen är jag inte superintresserad av att äta själv. Jag äter ju såklart ändå, men huvudsaken är att jag lagar varierad och bra mat åt andra. Tydligen.

Kristine sa...

Intressant. Verkar ju lite smidigare att alla äter samtidigt, så är det klart sen. Men samtidigt kanske det underlättar att ha en pass-upp, som kan serva med mjölk och så vidare. Men tycker inte de att det är konstigt att du inte äter?

Malla sa...

Nu är dom nog så vana vid att det är så. Sen kanske jag borde tillägga att nog äter jag lite vid middagstid också, blir det kvar rester på ungarnas tallrikar så delar jag och sambon på det broderligt :) Inget matsvinn hemma hos oss.
Men visst är det lite tråkigt att vi alla inte sitter tillsammans och äter, samtidigt så är det alltid ngn som vill ha hjälp med ngt, ngt som ska fram, ngt som tar slut, ngn som vill ha mer så jag föredrar nog att vara stand-by och sen äta i lugn och ro.
Men vi får se, det kanske ändrar sig med tiden det här.