12 apr. 2015

It´s a sad sad situation

Nu har jag åtta arbetsdagar kvar på mitt jobb.
Hela patrasket (5 pers) blev uppsagda p.g.a alltför strålande intelligens. Jag tror i alla fall att det var anledningen.
Om nio dagar börjar jag på mitt nya jobb, det känns både spännande och roligt.

Jag sörjer ändå.
Inte för själva jobbet som nu ska avslutas, utan allra mest för fina dagar med underbara Sara.
Sara är min allra närmsta kollega, inte bara sitter hon närmast mig på kontoret, vi har i stort sett samma arbetsuppgifter och har jobbat med många projekt tillsammans.

Inte är det egentligen det heller, som jag kommer att sörja. Det är mer det där andra. Pratet. Att komma till jobbet efter en helg och få höra Saras gnäll. Och hur hon så naturligt får vara min gnällmottagare.
Och att spela dart tillsammans, där vi båda vet att den andra är dålig förlorare men båda håller tillbaka och så fokuserar vi på att tycka det är coolt när någon av oss får coola poäng på tavlan, typ 444. Fast egentligen så vill vi svära.

Det här med att bara ge en blick och veta vad det betyder. Och att fastän vi bara sitter 1,3 meter från varandra lyckas skriva mil på skypen, en konversation som kan vara bland det roligaste som finns att läsa tillbaka på.

Blötning och stötning om ALLT. Det känns på något sätt tveksamt om jag kommer att dimpa ner på jobbet en måndagsmorgon och ba´"jävlar, vilka flytningar jag haft i helgen" till mina nya kontorskamrater Bernt och Joakim. Men vi får se.

Jag kommer i alla fall att sakna vardagen med Sara.

4 kommentarer:

Shamrock sa...

Så är det. Jobbet är inte det viktigaste det är kollegorna som är det

esterii sa...

Hoppas på bra nya kollegor då:) Lycka till..

Fru Venus sa...

Och jag vill veta var du ska jobba? :-)

kaatariina sa...

Lycka till på ditt nya jobb!