10 feb. 2015

Den stora februaridepressionen

Jag känner mig arg, sur, irriterad. Bitter kanske.
Vinterful och vinterblek.
Kommer inte igång med träningen.
Vill inte göra något. Gör inte heller något.

Här, på den fantastiska bloggen, skriver jag inlägg efter inlägg som jag sedan raderar. Jag delade med mig så mycket mer förut, på både gott och ont.
Nu är det som en multinationell radiotystnad som har spritt sig här inne och bara ett eko av vad det en gång var. Inte något att sörja över egentligen, det finns uppenbarligen ett liv som är mer intressant här utanför.
Det är inte det som är problemet. Jag kommer inte igång. Det blir fel och det blir dåligt. Som med träningen, jag vill och jag planerar för den men jag utför den aldrig. Och då kan jag tänka att det är tanken som räknas och så hittar jag mig själv med handen i en chipsskål istället.

Jag är oinspirerad. Omotiverad. Och arg. Jag tror jag vet vart ilskan kommer ifrån men istället för att göra mig av med aggressionerna så sitter jag här som 7 liter mellanjävlamjölk och håller käften. Så sjukt svenskt.

Men jag måste nog ta mig en ganska stor funderare på det här skrivandet, antingen skriva eller så bara försätta allt i viloläge. Det här liknar ju ingenting.

2 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Jag saknar den där gamla Malla som du var förut men jag vill gärna lära känna den du är nu. Å andra sidan saknar jag även den jag var förut. Det är väl så livet är. Vi är inte hela tiden de samma som vi en gång var. KRAM

ettstenkast sa...

Säger som Knasterfaster - saknar Malla!

Eller, saknar dina blogginlägg. De behöver inte vara stylade. "Bara sådär" är jättebra.

Radera inte. Om du inte förstås känner att du lämnar ut fel. Men jag gillar Mallas vardagsliv och tokiga infall!

Kommer du till Stlm något i nära framtid? Ses gärna på en bloggvänsmiddag.