17 dec. 2014

Om att misslyckas.

Jag har misslyckats några gånger senaste dagarna. Egentligen är misslyckanden något som verkar vara återkommande i mitt liv så jag är rätt van.

Mitt första misslyckande var när jag kokade knäck i måndags. Aldrig förr har jag grisat så lite vid ett knäckkok - det var så prydligt i köket att jag borde ha förstått att något annat skulle gå snett. And so it did. Knäcken är seg, istället för knaprig, lite sådär så den fastnar i pappret så att man får med det i munnen. Jag tänker dock inte göra ny.

Mitt andra misslyckade var igår när jag skulle testa ett nytt recept. Så simpelt såg det ut - gröp ur några frallor, lägg i en skinkskiva, knäck ett ägg över och sprinkla lite ost på toppen. På med folie och in i ugnen.
Visst låter det gott?
Ja, förutom att brödet blev stenhårt och ägget inte ens i närheten av färdigt. Vitan var inte ens vit och jag dog äckeldöden över att behöva äta det så Dan fick kasta sig över min tallrik och sätta in resterande brödbitar i ugnen ett par minuter till.

Ett tredje misslyckande kom också igår. När jag skulle färga håret. Eftersom toalettgolvet var täckt av hår efter att jag hade klippt Dan så ställde jag mig framför spegeln i hallen och kletade färg uppe på skallen. Efter en stund hör jag ett klatchande och inser att jag spillt en megafläck på spegeln. Då skrek jag "hjälp". Fick hjälp med att torka bort skiten men inser i samma stund att om det då inte vore nog med hårfärgsklet på spegeln - så var det en stor dutt även på den vita tapeten. Klantigt.

Man skulle nog dessutom kunna räkna mitt soffsomnande igår som ett misslyckande också. Jag vart så trött där kring 22-tiden men hanen var inte alls intresserad av att gå i säng och då somnade jag såklart i soffan. När klockan var mitt i natten så väcktes jag med frågan om vi skulle gå upp och lägga oss. Då var jag ursinnig, jag är ofta det när jag vaknar efter en vilostund. Jag svarade något heldrygt och nästa gång jag vaknade så låg jag ensam på soffan. Då blev jag inte ursinnig utan vansinnig, skyndade mig att släcka och stänga av allt och klampade sedan upp för trappan, struntade i att den fantastiska mannen sov och frågade varför i helvete han inte väckt mig.
Hahaha. Jag skrattar nu, men gjorde det inte då.
Men det är som att djävulen flyttar in i mig när jag vilar. Jag får nog lov att sluta ta mig en tupplur då och då.

Nämen alltså - visst lyckas jag ju också med en massa grejer! Pepparkaksbaket, rocky roadsen, julgranen, jordnötssåsen, min hårfärgning, Dans klippning - men ni förstår ska jag räkna upp allt jag lyckas med så kommer jag aldrig kunna sluta skriva!
Håret. Fast kanske är det lite mörkare irl.

Och sist men inte minst, jag är så väldigt kär i den här mannen, vi har så himla roligt tillsammans.

Kyss!

2 kommentarer:

Sara sa...

Spraya med hårspray på färgfläckarna för att få bort det! Vet inte om det funkar på tapeter eller speglar, men då man dräller på golvet så gör det det :D

Skönt att läsa att du bara är 99% perfekt istället för 100. ;)

Knasterfaster sa...

Så långt hår du har fått! Du är perfekt trots dina misslyckanden. Jag har också mycket längre hår än när du och jag träffades senast. Jag läste någonstans att män som är otrogna är det allt som oftast med en kvinna med längre hår än den de lever ihop med. Jag tror att det var så i 99% av fallen. Så nu sparar jag håret tills det når ned till knäna. Tänker att chansen ökar att någon vill vara otrogen med mig då och så blir det omvänt för sambon. Han blir mindre benägen att vara otrogen ju längre mitt hår är. Nu kom jag ifrån ämnet. Jag ska till frissan på måndag.