6 okt. 2014

Näe, jag tänker inte sluta makaron-knarka barnen.

Jag läser den här: LÄNK.
Och har kommentarer till den.

"Handen på hjärtat. Du vet det här. Efter ändlösa mängder GI-kokböcker, LCHF-recept och 5:2-bilagor, har vi lärt oss allt om hur mycket vitt bröd, pasta, pannkakor, kakor är lika med mycket socker och ofta: övervikt."

Kommentar: rör på dig. Eller se till att barnen rör på sig. Gå ut och lek.

"Vi vuxna är i allmänhet fåfänga. Därför hoppar många sockerdopad pasta och pannkakor. Vi vet hälsoriskerna och har bytt in quinoa, bulgur, bönor på tallriken. Av fåfänga skäl."

Kommentar: Näe. Makaroner är gott. Jag är fåfäng, men makaroner slutar jag aldrig med.

"Vädjande barnblickar: "Nej inte quinoa. Snälla mamma, pasta!" och när tiden är knapp och stressen hög hamnar många av oss föräldrar i ett dilemma. Vi vill självklart inte projicera vår kroppsfixering på våra barn. Lösningen: plötsligt står det två skålar på matbordet i stället. Den med quinoa, och så den med pastan."

Kommentar: Nej, nej, nej. Vad är det för slags veka föräldrar som gör så? Är det böngryta så är det böngryta, gilla läget och ät. Är det makaroner och korv så är det makaroner och korv. Punkt slut.

"Men vänta lite. All den där sockerdopingen medför ju mycket allvarligare effekter än eventuell övervikt. Sockret påverkar hjärnan. Sockret gör oss lynniga och korkade. Energihöga ena sekunden. Sedan trötta, lättirriterade, svårare att koncentrera oss, svårare att lära och snart hungriga igen."

Kommentar: Alla? Blir alla så? I så fall har jag missat det eller väljer att inte se det. Jag tycker att oavsett maträtt som serveras hemma så blir det samma rekation efteråt. Soppa, sallad, kött, korv, lasagne, fisk - dom äter tills dom är mätta (nej förresten, tills EN av dom ätit klart, sen är plötsligt alla mätta). 30 minuter efter maten vill dom ha något. Det får dom inte.

"En sockerhjärna triggar också kroppens tillväxthormoner, skriver Ingvar och Eldh. Någon mer än jag som undrat varför barn i mellanstadiet numera ser ut som barn i högstadiet gjorde förr? Kolla sockerintaget. För 30 år sedan hade vi "bara" lördagsgodis. Nu har vi två godisdagar med nytillkomna "fredagsmyset". Plus tonvis mer sockerdopad färdigmat till barnen per år."

Kommentar: Förr var det betydligt mer fika. Fika hos farmor och fika hos faster och nybakade bullar och saft på torsdag och våfflor till lunch och fika hos din kompis efter skolan. Jag tror att det minskade doppandet istället fått sig en extra godisdag. Varför inte reglera MÄNGDEN godis till varje unge, istället för att ställa fram en stor skål som ungarna såväl som föräldrarna sitter och vräker i sig från?

"Barn som blir makaron(socker)- knarkare lider också sannolikt större risk att bli känsliga för allt som är beroendeframkallande, skriver Ingvar och Eldh, eftersom de vanor man har som barn, ligger till grund för vanor vi bär med oss som vuxna."

Kommentar: hur kan jag INTE ha blivit en knarkare?

"Hejdå makaroner. Välkommen bulgur och lite grönt."

Kommentar: Hej makaroner! Hej bulgur! Hej grönsaker! Hos oss är alla välkomna!

"Nu byter vi falukorven mot en laxbit. Det är att visa kärlek och omtanke för våra barn."

Kommentar: Ett liv utan falukorv är lika med ett liv som singel. 

Tips:
Ekologiska varor. Varierad kost. Aktiva barn. Måtta med allt.
Det är vad jag tror på.

11 kommentarer:

Catarina sa...

Helt rätt!

Cecilia Harald sa...

Precis min åsikt!

Småländskan sa...

Mitt i prick! Vanligt sunt förnuft, vanliga vanor, det att röra på sig helt vanligt, sen äta helt vanligt. Vad är det för fel med det?

Ann-Sofie sa...

Jag älskar makaroner, de kommer jag aldrig byta ut.

Åhhh falukorv, sonen bjöd på falukorv (stroganoff) när jag var i Sverige och det var bland det bästa jag ätit på länge :)

Hon skriver:
"Vi vill självklart inte projicera vår kroppsfixering på våra barn. Lösningen: plötsligt står det två skålar på matbordet i stället. Den med quinoa, och så den med pastan."
Jag anser att det är just det man gör, projicerar kroppsfixering, med två skålar på bordet.

Näe jag håller helt med dig.

Ha en bra måndag.

Erika sa...

Men ja! Vi äter vanlig jäkla husmanskost och min unge är varken beroende av något eller korkad. Han får några godisar (6-10 stycken, beroende på storlek) och lika många chips på lördag, that´s it. Vi kör inte ens fredagsmys som grej. Dock smyger det sig in nån dag med plättmiddag/makaroner och korv/färdiga köttbullar eller annat som är big "no-no". Och ja, vi lever än och mår väl ändå helt okej kan jag väl tycka - vi är vare sig missbrukare eller tröga. ;)

I mitt huvud sa...

När jag var liten för en j**la massa år sedan, så fick man påskägg stora som hinkar FYLLDA med godis. Ingen blev "sockerhög". Vi åt rostat, vitt bröd med marmelad till frukost, och åt vitt ris och pasta jämt. Att vi överlevde!! Plötsligt blir "alla" sjuka/höga/hjärnskadade av allt som vissa av oss ätit hela uppväxten.
Jag tror att sunt förnuft och måttliga mängder av allt funkar. Även 2014.

Anna sa...

yeey! :)

Loo sa...

Så jävla bra skrivet!

Anonym sa...

Hej!
Din emailadress verkar inte fungera. Men om du har en alternativ emailadress får du gärna mejla mig på j.carp@wirkungsvoll.de. Det gäller ett sponsringsärendet.

Mvh Jonas

Anna G sa...

OMG DITT INLÄGG VISADES JUST PÅ AKTUELLT!!!!

Anna G sa...

OMG DITT INLÄGG VISADES JUST PÅ AKTUELLT!!!