18 sep. 2014

För barnens bästa?

Godmorgon medmänniskor.
Låt mig berätta om en händelse för er. Det är mycket möjligt att jag redan har skrivit om det här men tro mig, det tåls att upprepas.
Det här handlar om en händelse som skedde för ungefär 11 år sedan. Jag och min sons far separerade.
Vid en separation är det ofta många upprörda känslor, sällan är det två människor som kommer överrens och bara "nä, jag tycker inte om dig längre, ha det bra" och så är allt frid och fröjd.
MEN. Och det är ett stort MEN.
Vi hade barn tillsammans.
När man har barn tillsammans får man lov att backa ett steg. Det är inte DU som är huvudpersonen i detta drama. Det är inte den andra personen heller. Det är barnen.
Älta gärna bäst du vill med dina vänner, men gör inte livet mer svårt för barnen än vad det redan kan vara när mamma och pappa inte ska vara tillsammans längre.
Du har varit van vid att vara med dina barn varje dag, det gör ont att du inte får vara det längre.
Men det är inte bara en person som är orsaken till en separation. Det är två.


Under våra 11 separerade år har vi ALDRIG satt sonen i den situationen att han ska få skuldkänslor gentemot den ena eller den andra föräldern. Han kanske inte alltid ville åka till den andra - men självklart peppade vi på alla sätt och vis för att få honom att inse hur roligt det kommer att bli.Och det har funkat.

I perioder har han varit mer hos mig, dels för att vi under 2 år bodde i en annan stad och sedan under en period för att slippa åka så mycket skoltaxi.
Vi har tagit besluten. Vi har samarbetat. Vi har gjort det bästa - för honom.
Det är inte VI som stått i centrum. Det är HAN. För hur mycket jag än älskar detta barn och hur mycket tid jag än vill spendera tillsammans med honom, så vet jag att han har en underbar pappa, en underbar bonusmamma, en till underbar lillasyster som han har precis lika mycket rätt att umgås med som det han umgås med mig.

Backa. Bara backa.
Säg inte att du vill barnens bästa då det i själva verket är dig själv du tänker på.
Barnet har rätt till både sin mor och sin far - och försök att se på det antal barn som har en förälder som inte bryr sig. Var GLAD att barnen har det bra, var glad att det finns två engagerade föräldrar.

4 kommentarer:

Ullebulle sa...

SÅ JÄVLA BRA skrivet Malla! Skit bra. TÄnk om alla kunde bete sig så…. Jag blir så trött på merpartens fajter och att dom sätter sig själva i första hand… Barnen har inte valt att komma till än mindre att föräldrarna separerar. Dom kommer alltid alltid i första hand..!

thejeanettishway sa...

Har en pappa till mina girls som ENDAST bryr sig om sig själv. Så jag är med dem 24/7.

Sam sa...

Det du skriver låter ju klokt, men jag vet inte om jag tycker att du är så klok egentligen, du flyttade väl in hos en man du inte känt så länge? Och visst hade han separerat typ 5 minuter innan dess? Han har barn och du har barn och alla dessa barn fick inte bara en ny vuxen i sina liv utan även fler barn att förhålla sig till. Om det är det bästa för barnen? Nja, jag vet inte. Jag hoppas att du lägger upp den här kommentaren och vågar ta debatten.

Jenny. sa...

Vad jag önskar att fler tänkte i samma banor som det du gör. För FY SKRUTT va folk kan vara idioter när det gäller separationer !!