8 apr. 2014

Jag är opptagen

Hallåe folket.
Det är bråda dagar i mitt liv. Och när det är obråda dagar så är jag nästan medvetslös.
Sen jag var hos sjukgymnasten för en dryg vecka sen så har min kropp inte varit så fräsch. Hon måste ha tryckt på någon knapp för jag har hunnit ha små miniversioner av det mesta. Såpass att jag tvingat i mig värktabletter (en om dagen) och istället vandrat omkring som en annan döing.

Igår tog jag en voltaren och tyckte allt var så eländigt att jag till och med grät en skvätt. Det är nämligen så att sjukgymnasten pratade med en läkare och läkaren tyckte att jag skulle gå på en värktablettskur under 14 dagar. Igår ringde jag upp och sa att det funkar inte, jag nästan dör av alla farliga tabletter.
På torsdag ska jag få träffa en doktor som ska få klämma på mig. Han kanske heter Peter eller något annat och han kommer garanterat att säga att det är hyffsat normalt med lite lösa revben och det är absolut inget att oroa sig över.
Och jag kommer att vara en mes som säger "ok". Sen kommer jag ringa min mamma och hon kommer bli rosenrasande. På vården alltså, inte på mig.
Men nu när jag har skrivit ner det så kanske jag istället tuffar till mig och stampar ner foten och säger "nähe du, såhär kan jag ju inte ha det". Och så får jag istället en remiss till röntgen.
På röntgen kommer det att vara någon som vi kan kalla för Lena. Hon kommer inte att se något särskilt.

Nämen seriöst, jag är sjukt upptagen. Det är fullt upp mest hela tiden och jag går an som en duracellkanin och stupar med stor sannolikhet på soffan ungefär varenda kväll. Dagens att-göra-lista innefattar inte mindre än 17 punkter - några jävligt enkla dock - bara för att hinna beta av så mycket som möjligt innan mina små avkommor kommer hem igen.

Nu ska jag luncha.

4 kommentarer:

Fru Venus sa...

Du måste korta ner din to do lista till sju om dagen, man överlever det vet du. Kram

Singelmamman sa...

Stampa med foten hos doktorn är inte heller riktigt min grej. Jag jobbar på det, hoppas du lyckas bättre. Annars kan du prova med att hoppa jämfota.

Erika sa...

Man behöver inte alltid vara hård hos doktorn, men man ska alltid vara noga med att berätta ALLT och inte försköna något (vilket många är väldigt bra på). Var ärlig och säg att du inte kan ha det så här, att både ditt jobb och vardagsliv blir lidande - så ska man inte behöva ha det. Argumentera för en röntgen och säg att man omöjligt kan veta något utan den, utan bara gissa sig till det ena och det andra - och gissningslekar hör inte hemma hos läkaren tycker jag.

Lycka till på torsdag - häjjn fixar ju du! :D

esterii sa...

To do lista, vad är det? :)