15 jan. 2014

Respekt

Vet ni vad? Jag tror att jag håller på att explodera. Egentligen har jag nog ett jävligt stort behov av att få skriva av mig och berätta grejer men senaste månaderna har jag fått hålla tillbaka eftersom jag hela jävla tiden måste respektera andra.
Jag kan inte ens göra en jävlakukfacebookuppdatering utan att behöva tänka efter och det här hämmar min hjärna så att den blir till någon jävla smärtsam böld!

Jag kan inte skriva ett blogginjävlalägg utan att behöva fundera på om jag kan skriva det där eller det där eller det däääääääääääär.

Därför känner jag mig arg nu. Nu skiter jag i det här och skriver vad fan jag vill i fortsättningen. Hatad lär jag ändå bli förr eller senare.

P.S Och vet ni vad igen? Till och med det här inlägget är det så med; kan jag skriva såhär? Kan jag skriva sådär? Måste jag skriva om det där? Helvetes piss.

17 kommentarer:

BP sa...

Oooops! Är du på det humöret!!!!?
I så fall är det bara att släppa loss allt, så enkelt är det. Konsekvenserna får du ta sen.
Å svära hjälper det också;-)

Anonym sa...

Usch, det låter inte bra. Visst ska man respektera andra och så, men de ska ju respektera dig och dina tankar också.
Även om du säkert inte "kräks" ut det värsta här på bloggen så måste du ju kunna skriva som du vill och är!
Håller tummarna för att det löser sig. Uppskattar dina inlägg mycket.

Kristina Funck sa...

Du ser, det gick bra. Vi läser och tycker om det du skriver. Och så är vi himla nyfikna på vad det egentligen är som du vill skriva om.

Du kan byta ut alla vi till jag, om du känner för det

Mr Fredrik K sa...

Ibland måste det ut.
Eller rättare sagt det måste ut vad man vill ha sagt. Sen kanske man inte alltid formulerar sig på bästa sätt. Ett litet tips som funkar för mig.

Skriv inlägget/uppdateringen/smset i anteckningar först på datorn/telefonen. Känns det fortfarande vettigt efter en timme så brukar det var ok att skicka. Eller så kan man "snygga till det" och sen posta/skicka det. Även om du i detta läget väljer att inte publicera det så har du fått "ur" dig en del av det.

Anki sa...

Känner så galet väl igen känslan - och väldigt bra kommentar och råd av Fredrik! Jag gjorde så ett tag - skrev det värsta till mig själv i ett sms och väntade ut den värsta frustrationen och impulsen. Det funkade tills jag skickade smset till den jag skrev om istället för mig själv.
Ouch!

Kram
Anki

Anki sa...

Känner så galet väl igen känslan - och väldigt bra kommentar och råd av Fredrik! Jag gjorde så ett tag - skrev det värsta till mig själv i ett sms och väntade ut den värsta frustrationen och impulsen. Det funkade tills jag skickade smset till den jag skrev om istället för mig själv.
Ouch!

Kram
Anki

LillaJag sa...

Bra kommentar av Mr Fredrik så behöver inte skriva själv.

Fru Fransson sa...

You go, Woman!

Shamrock sa...

skriv som du talar eller vad är det man brukar säga

EvilElin sa...

Jag bloggar ju inte för tillfället, men har ett inlägg som jag skrev för ett tag sedan liggande i ett worddokument på datorn. Jag vill fortfarande så jävla gärna bara skita i andra och lägga upp det, men har lite samma problem som dig. Der ÄR jobbigt att respektera andra.

Sofia sa...

Skit i alla.
Vad använder du för bloggportal? Något slags privat inlägg borde du kunna skriva. För dig själv? För endast inloggade? Lösenordsskyddat?

Jag tycker att det hjälper att skriva, oavsett om någon läser eller inte. Ibland är det så jävla skönt att bara skriva av sig, allt man tycker och tänker, och slippa tänka på alla jävlar som man "måste" ta hänsyn till.

Kolla upp det. Det är bra för hjärnan.

Sus sa...

Jag tycker det hedrar dig att du tänker efter. Tids nog kan du berätta det du vill berätta.

Allt mellan Himmel och Potatisåker sa...

Din blogg - du bestämmer!

Jenny. sa...

Know the feeling !!
Men då är frågan, hade personen haft samma respekt gentemot dig ??

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Fast just det här inlägget blev ju jäkligt bra! Och skriv vad du vill inom rimliga gränser, säger jag (som inte vet så mycket om vad som har hänt här).

Bitte sa...

Exakt så är det. Jag vill också. Gäller allt som frodas i min hjärna, glatt och deppigt, argt och snällt. För min del är det barnen som stoppar mig. Inte fysist men mentalt. Vill ju inte vara den "schämmiga mamman". Men... det tar ju stopp då. Begränsningar föder begränsningar. Hade faktikst ett inlägg om det för ett tag sen, riktat till min familj men ingen svarade. De kanske helt enkelt inte läser? Då kan jag köra eller? ;-)

Agneta sa...

Känner igen. Hatar att vara hämmad pga vad folk eventuellt kan tänkas tänka och tycka.

Nu antar jag att du redan skrivit det där som du ville skriva ... bra där! :)