27 jan. 2013

Jag är ett svin

När jag är ute på promenad och möter vad jag förmodar är en nybliven mama och papa med barnvagn, och dom ser så där löjligt lyckliga ut så brukar jag tänka: Vänta ni bara. Det går snart över.

Jag vet inte varför jag tänker så och jag säger det ju aldrig högt till dom, utan unnar dom den kortvariga spädbarnslyckan.
Det är inte så att jag själv känner mig helt miserabel utan jag är perfectly nöjd med det jag har, men just den där känslan, när man fått sin unge, jag minns den - man vill skrika ut sin lycka till världen "se på mig! aha, se på mitt barn!".

Plötsligt vaknar man. Ungen trotsar, huset är stökigt och allt bara luktar kräk.

Haha. Har jag inte rätt? Det är då man får försöka hitta lyckan i dom vardagliga små tingen istället men det lovar jag er, den där nyblivnaföräldrar-minen, den finns bara på nyblivna föräldrar.

13 kommentarer:

Maria sa...

Ha ha klockrent! En kompis till mig berättade nyligen att de väntar sitt andra barn.... Hade nästan svårt att glädjas... Längtar verkligen inte åt att byta 100 bajsblöjor dygnet runt, eller torka spya mest jämt el lyssna till en bäbis som knorrar hela nätterna. Nä vi har överlevt spädbarnsåren och denna livmoder är stängd! Ja dessa överlyckliga förstagångsföräldrar..... Har man inte haft en kris i sitt förhållande tidigare så kommer den nog som ett brev på posten några månader in i sömnlöshetens värld :)

Mammy sa...

Skrattar gott här!! Det är så sant som du skriver.
MEN man vill ju för allt i världen inte vara utan ungarna heller.
Nu är de sjävla i den fasen i livet då de ska skaffa egna barn. Jag tänker: Mamma mia!! Jag är glad jag har det bakom mig. Nu kan jag istället "låna" en bebbe och lämna tillbaka den till föräldrarna när jag tröttnat. :D

Fru Venus sa...

Åh, jag minns den tiden :-) Och jag minns stunder under de följande femton åren..... ;-) Saknar dig, kram!

Agneta sa...

Jag tänker ungefär samma - vänta ni bara! Moahahahaaa!
Just nu är mina barn i en väldigt go' ålder, 13,11 och 11. Snälla, hjälpsamma, skötsamma. Men om ett par år ... då är det jag som skrattar sist. Eller kanske inte alls.

Jessica sa...

Jag tänker att deras baby kanske bara sover i en vagn som rör sig. Och hemma sitter de vakna nätterna igenom. Men vad vet jag, det kanske bara är min egen referens? Hahaha

Eddie och barnen på Bristol Academy sa...

Hahha! Jag nog blir det annorlunda, det är ett som är säkert! A

Sus sa...

Jag gillar att mina barn är 18 och 20 år. Och jag njuter mer av föräldrarollen nu. Eller kanske på ett mer avslappnat sätt.

BP sa...

Du är inget svin utan säger bara rakt ut vad sanningen är. Så enkelt är det - bara att inse... den hårda vägen;-)

Ting sa...

Jag är glad att den tiden är förbi.
Det var trevligt då, men jag längtar inte tillbaka. :)

Jessica E sa...

Men visst är det så sant!
Urjobbiga är dom, dom där två oförskämt älskade småkillarna jag har. Men vad dom kan ge sin mamma trötthet, orkeslöshet, hopplöshet mellan varven... Trodde man ju aldrig, innan...he he :D

Nica sa...

Jag saknar de små barnen, det gör jag - men inte det ständiga ansvaret - att aldrig riktigt få vara i fred. Men åh, kan sakna små armar om halsen. Och doften av bebisnacke :)
Fast spädbarn igen? Njääää....

Pentamom sa...

Huvudet på spiken! :D

Anonym sa...

hahaha klockrent... Sådana miner kunde jag mörda då jag såg.. då jag själv hade kolikskrik unge :)) samma som jag hör någon unge skrika på affären, restaurangen och jag inte har mitt barn med mig .. phuuu inte min unge i alla fall :))/Helylle