Om jag, steg för steg, tar bort inlägg efter inlägg.
Bild efter bild.
Fakta.
Information.
Då kommer ni kanske med tiden glömma bort allt som jag delat med mig om mig själv. Eller hur?
Ni kanske till och med kan glömma bort hur jag ser ut och om jag byter bloggnamn till "monsteruffe" då kommer ni nog med all sannolikhet att glömma bort mitt riktiga namn inom ett par år.
Man vill ju liksom inte vara för perzonlig.
Är ditt riktiga namn in public på din blogg?
Finns det bilder av dig på din blogg?
26 kommentarer:
Tror inte att mitt namn finns skrivet i själva bloggen men bloggnamnet säger väl en del ;)
Bilder på mig finns på några ställen. Däremot är jag lite restriktiv med resten av familjen, dom går under sambon & Junior =)
Inget namn, men bilder. Skulle kunna lägga upp fler bilder, om jag inte var så lat. Men rätt vad det är så dyker jag upp. :-)
Inte på mig, om inte min mage räknas!? Och benen för tusan, benen :-)) Nope, tror inte mitt namn finns där, kanske i nån kommentar jag missat. Tonåringarna tycker det är pinsamt att jag bloggar, ska ligga lågt eller lägga ner tycker dom!?
Namen är inte så hemligt, bild på mig inte hemligt. Inte på mina nära heller. Välkommen till 2012, däremot så den nog inte sökbar...
Delar av mig finns på bild men ofta förvrängda men på döttrarna finns det bilder. Mitt riktiga namn bakom Gafflan är det bara ett fåtal som vet. :D
Inget namn, men möjligen något oskarpt foto. Precis som jag är då eftersom en bild säger mer än tusen ord.... =D
Någon enstaka gång har det hänt att jag visat mig, men bara i ett par timmar åt gången, sedan har jag plockat bort mig. Ett nyck- och gåtfullt fruntimmer det är jag det.
Och nej, jag heter inte Fruntimret. Fast det förstod du, va... ;)
Där är jag ju lite blandad,
Mitt namn finns ju även om jag till och från även kallas "Spenaten" - pga. bloggens namn...
Sparsamt med bilder, men någon enstaka bild av nyllet har nog slunkit in.
Halvanonym - typ...
Det var en bra fråga. Syns mitt namn på min blogg i form av e-mail adressen kanske...
En bild på mig finns inte någonstans på nätet, det vet jag.
Jag vill nog vara lite halvanonym;-)
Jag är med på både bild o namn o allt bad det heter! Så och även min familj;)
Men de r ju så jag Bill ha det! Tur att man vill olika;)
Kram K
Även om jag går under "madlar" så krävs det inget geni för att lista ut vad jag heter o bor. Det är ju jättesvårt att hålla sig helt anonym o eftersom jag gjort valet att vara synlig i tidskrifter o radio, bli publicerad o hålla föredrag så är många delar av det perzzzonliga redan blottat. Även om jag skulle lägga ner nuvarande blogg o starta en ny så skulle nog även den bli pseudoanonym.
Bilder, ja! Men inte så jätte ofta. Namn, nej. Bostadsort, nej. Fast jag har släppt en hel del på det där. Alla gör som dom vill tycker jag.
Om man någonsin lägger ut minsta lilla bild eller info så får man iskallt räkna med att någon kan ta sig en skärmdump och spara.
I bloggen döljer jag mer av privat info än jag visar, mest pga jobb och mina familjemedlemmars skull. Det gör att min blogg är rätt trist men det struntar jag i.
Ha ha, ja, bilder på mig finns!
Mitt namn har nog funnits med vid nåt tillfälle. Men inte särskilt ofta. Bilder på mig finns det, men inte bostadsort.
Och bilder på mina barn är no-no enligt mig.
JO, jag gillar att veta vems blogg jag läser så jag kör på det själv också.
Några få bilder finns det mitt namn finns där oxå.
Ja och ja! :D
När jag började blogga hade jag blivit itutad att man måste vara jätteanonym och hemlig.
Fast jag vet inte - man lär känna så många härliga människor i blogglandia och då vill nog iaf jag bjuda på någon bild ibland.
Är ju knappast så att jag skriver något upprörande eller något jag inte skulle kunna säga till vem som helst i "verkliga" livet.
Och vem i hela friden skulle glömma Monstermalla?! Näru.. :)
Jag är inte anonym på bloggen. Både bild och namn. Dock väldigt sällan bilder på mig eftersom jag oftast är den som håller i kameran.
Men ibland blir jag lite skraj över vilka puckon som kan sitta och läsa. Skraj att de en dag ska komma och göra mina barn illa pga de läst min blogg och fått upp ögonen för dem. Lite skraj att de ska göra inbrott när man skriver att vi är borta (Nu har vi larm, men vad hjälper det?) Men nästa andetag så känner jag, vi lever i 2012. Det här är bara början! Vi är inte anonyma hur mycket vi än försöker! Sitter det några puckon och läser så hoppas jag att de slutar vid att läsa och inget mer. Nja, det är inte lätt hur man än gör...
Håller med Therese, Madlar, Märta med flera. Det är 2012, vill man vara anonym ska man nog skita i att blogga. Tänkte lite annorlunda från början dock. Stalkad kan man bli oavsett om man har blogg eller ej.
Mig hittar vem som helst. Läskigt. För kollegor och elever håller jag helst utanför.
Hittar dom mig så är det så.
Jag tänker alltid innan jag publicerar. Kan jag stå för detta?
Hade min förra chef sett bloggen hade jag fått sparken.
Nu fick hon det istället =D
Vad ja tycker om Facebook och privat vs. Public är nog rätt tydligt på min blogg. Jag tycker det är skönt att kunna hålla isär vad man vill lämna ut och vem man är.
Hej tillbaka ;)
Namn - nja. Lagt ut det nån enstaka gång. Bild-ja alldeles för många. Men jag la inte ens ut de från början, men insåg att jag tycker om att se hur personen jag läser om se ut så då la jag ut bild på mig själv också. Lång mening?! Kram
Men är det inte svårt då du har varit med i media för där står ju ditt namn både före och efternamn. Så det är nog svårt att ändra nu. /Helena
Det var menat som ett skämt.
Min blogg jag hade förut var hyfsat anonym men efter jag skaffade mig egen domän så har jag också valt att gå ut mer med vem jag är. Dels för att jag använder mig blogg i arbetet med att få min kyrka att sluta diskriminera hbt-personer. Sen också i debatter om islam, genus etc.
Det gäller ju däremot att tänka sig för vilka bilder man lägger ut på familj tex. Sonen är ju med rätt mycket men jag undviker bilder där det är naket.
Skicka en kommentar