A special kind of folkslag...

....eller kanske rent utav det gåtfulla folket?

Jag snackar om hantverkare, men det kanske ni förstod. Du kanske känner en hantverkare?

Annars hade jag tänkt beskriva mina möten med hantverkare sen vi flyttade in i huset, alltså i maj.

Ni får gärna tipsa alla hantverkare om detta inlägg, för jag tror det skulle bli nyttigt för dom att läsa det.

Först och främst kan man säga att kontakterna har varit urusla för det mesta. Jag ringer - dom svarar - dom säger att dom kommer till veckan. 90% har fortfarande inte dykt upp. Till exempel ringde jag ett elbolag där i mitten av maj, jag ville att de skulle komma och ge ett kostnadsförslag på vad det skulle kosta att byta elen i huset. Dom skulle komma till veckan. Dom kom aldrig. Hur dom kan ta så ruskigt betalt då de inte ens dyker upp är för mig obegripligt.

Givetvis så krusas inte utan vi anlitade en annan, en för oss känd person istället, vi kan kalla honom för min pappa. Min pappa är en bra elektriker. Det enda problemet jag ser med att anlita min pappa som elektriker är att på köpet med huset så ingick också garaget på gården. Garaget är fullt med roliga saker. Roliga saker om man är en pappa på drygt 50 och som har samma rotargen som sin dotter. Det är så fasligt mycket roligare att leta bra-att-ha-saker i ett gammalt garage än att dra el. Dessutom är det inte lika många som ser då man tjuvröker.

Den viktigaste elen är nu visserligen där den ska vara och pappan har gjort ett bra jobb där jobbet skulle göras.

Sen var det en vvs-are vi behövde. En skulle komma måndagen efter att jag ringt. Han dök aldrig upp. Som väntat. Eftersom vi inte ville vänta så anlitade vi fabbes farbror, han kom, han joxade, han fixade och vart nog rent utav lite less också :P Men det blev gjort. Tyvärr så luktar det babaianarsle på toan så vi måste förska anlita honom eller någon annan att kika på det igen. Att sminka skallen rakt över ett babianarsel är inte mysigt för 5 öre.

Målarna - ja dom har ni redan hört både gott och ont om. Jag har - utan att skoja - ringt till garanterat 45 olika företag för att få hjälp med trapphelvetet. Någon skulle komma veckan därpå, så vi väntade innan vi ringde vidare. Dom kom inte. Vi ringde vidare. En hade inte tid förrän till hösten så vi sket i honom. Efter 2 veckor annonserade han på blocket att man kunde anlita honom. jag ringde, han skulle komma veckan därpå. Jag väntade veckan därpå. Han kom inte. Jag ringde honom. Han hade en apdålig ursäkt. Lika dålig som babianarslet. Tillslut uppenbarade sig the angel of mercy - efter att jag tjatat och fått honom att inse att det finns liksom ingen return, det är en som har rekomenderat ER - nu kan ni inte skaffa dåligt rykte. Vi är nöjda, trots att notan hamnade på 2000 kr mer än vad de sagt. Pengar - vad är det i denna värld? Nothing.

Sen var det dags för lite el igen. Stans största elcompany skulle komma för att byta fr 25 ampere till 20 ampere. 1000 pix billigare per år till en kostnad av 250 kr plus moms. Telefonisten tog mitt mobilnummer så elmannen kunde ringa innan - jag menar vi hade ju semester och skulle inte vara hemma hela dagarna. Mitt i allt så sladdar han in på gården, elmannen. Han byter det som bytas skall - det tar honom 3 minuter och på det hinner han vara på alla våra plan, sen åker han igen. Vilken tur att han ringde innan.

Återigen är det en elsnubbes hjälp vi behöver. Vi ringer en. det handlar om hällen så vi kan inte invänta att pappsen har tid. Elsnubben meddelar att han kommer på måndag kl 18. jo tjena tänker vi. Elsnubben kommer inte att komma. På måndagen kl 18 kommer värsta rapistskåpbilen indundrandes på vår avfart och in stegar den fantastiska elsnubben som om han inte gjort annat i sitt liv - och vet ni - det har han nog inte heller. Han gör vad han kan och meddelar att han kommer tillbaka dagen efter ungefär samma tid. Vi gör som vi blir tillsagda och väntar besök dagen efter. Ungefär i väntad tid ringer mr elsnubbe och meddelar att han fått förhinder och vi förlåter honom eftersom han faktiskt lät oss veta. Han säger dock att han kommer nästa kväll kring 18. Och det gör han. Hällen kopplas in.

Mitt senaste möte var med en sotare. Eller 2. Jag vet inte, men det var 2 män som kom i alla fall. Ena hade en sån där sotarmössa, varför har man ens såna? De undrade först och främst om jag var dum i huvudet som ville elda med ved i dessa tider? Fast det var med glimten i ögat. Dom var ruskigt imponerade av maskineriet in the basement. Den där - den ska du sälja på blocket när ni får fjärrvärme. Joo, visst sa jag.

Sen gick jag upp, ville inte störa. Mitt i allt kommer de upprusande och meddelar att det där som saknades där nere - det hade dom hittat och DET VAR HELT NYA GREJER!! helimpade. Oanvända grejer från 80-talet kanske. Så vi ska bara elda på. Det enda - tro mig, nu synade männen mig från topp till tå - jag nu behövde var en "händig man" som kunde hänga på de där luckorna som behödes där nere. jag spelade med och lät dom tro att jag var kvinna. Sen klättrade den ena upp på taket. Den andra som vägde ja, närmare 200 kilo, han höll sig på backen och vi pratade om för och nackdelar med att bo nära affären. Det gör faktiskt alla som kommer hit, det är som om ingen i hela världen bor lika nära en affär som vi gör. Jag menade att visst är det bra om man glömt att köpa mjölk. Han fyllde ut med "eller en gobit höhöhöh" så att magen guppade friskt och jag kunde inte låta bli att stirra och undra hur mkt mer han vägde än mig och hur många bebisar som kunde gömma sig i hans kagge.

Sen gick han och kollade hur många grader det var i poolen. 15c.

Sotare - det är ett trevligt folkslag. Faktiskt bland det trevligaste jag träffat i om man nu kan kalla det hantverkarbranshen.

Å jisses vilket långt inlägg - ni får ta det som en godnattsaga!