23 apr 2014

Busy doing allt

Släkt, vänner, läsare och annat löst folk. Jag förstår att ni blir lite sura, irriterade och besvikna på mig då jag aldrig tycks ha tid att varken umgås eller skriva.
Ni kan hälsa på mig, det var längesen va?
Alltså inte hälsa som att säga "hej" utan komma förbi, helt spontant.

Det känns som att hela året har varit hektiskt och just nu kanske det är som allra mest intensivt. Idag kommer mitt hus att läggas ut till försäljning - ni kan köpa det om ni vill.
Badrummet ska göras klart, likaså golvet i det gamla pannrummet, väggarna i sovrummet i källaren, trappan - oh den så ljuvliga trappan - ska färdigställas.
Gräset ska rensas på grus, gården ska krattas.
Innehåll från skåp ska packas ner och packas upp. Förråd ska rensas och garaget ska tömmas på en miljard grejer.
Det är mäklarträffar, buntvis med papper att fylla i. Energideklaration ska göras, fakturakopior ska beställas.

Och däremellan ska jag hinna med både barn, jobb, mat och andra vardagliga saker som att suga damm eller något annat och tvätta kläder.

Påsken har vi spenderat i mitt hus, arbetat som dårar, sprungit upp och ner och fram och tillbaka och jag är väldigt tacksam över att syster K och Berra ställde upp med både kaffe och grillat en av dagarna.

Det var allt, då vet ni. Adjö.

10 apr 2014

FYI

Jag har varit till en doktor nu.
Han verkade påläst. Först sa han att jag verkade stel men sen gjorde jag några gymnastiska moves och då tog han genast tillbaka sitt påstående.
Han pratade om nerver och småmuskler mellan revbenen och jämförde det med att äta revbensspjäll. Då blev jag sjukt äcklad.
Efter det petade han på mina ribs och jag skrek.
Vi kom fram till att jag skulle ta en kortisoninjektion. Det gjorde så sjukt ont när han tryckte in sprutan i revbenet att jag skrev ännu högre.
Så var det slut med det.
Vi får se om det blir bra, bättre, bäst eller ingen skillnad alls.
I alla fall så var han helt övertygad om att det inte var något farligt och att det inte skulle bli något svart kapitel i mitt redan så svarta liv.
Skönt.

Då tycker jag att vi avslutar det här kapitlet och raskt går vidare till något annat. Men inte nu.

8 apr 2014

Jag är opptagen

Hallåe folket.
Det är bråda dagar i mitt liv. Och när det är obråda dagar så är jag nästan medvetslös.
Sen jag var hos sjukgymnasten för en dryg vecka sen så har min kropp inte varit så fräsch. Hon måste ha tryckt på någon knapp för jag har hunnit ha små miniversioner av det mesta. Såpass att jag tvingat i mig värktabletter (en om dagen) och istället vandrat omkring som en annan döing.

Igår tog jag en voltaren och tyckte allt var så eländigt att jag till och med grät en skvätt. Det är nämligen så att sjukgymnasten pratade med en läkare och läkaren tyckte att jag skulle gå på en värktablettskur under 14 dagar. Igår ringde jag upp och sa att det funkar inte, jag nästan dör av alla farliga tabletter.
På torsdag ska jag få träffa en doktor som ska få klämma på mig. Han kanske heter Peter eller något annat och han kommer garanterat att säga att det är hyffsat normalt med lite lösa revben och det är absolut inget att oroa sig över.
Och jag kommer att vara en mes som säger "ok". Sen kommer jag ringa min mamma och hon kommer bli rosenrasande. På vården alltså, inte på mig.
Men nu när jag har skrivit ner det så kanske jag istället tuffar till mig och stampar ner foten och säger "nähe du, såhär kan jag ju inte ha det". Och så får jag istället en remiss till röntgen.
På röntgen kommer det att vara någon som vi kan kalla för Lena. Hon kommer inte att se något särskilt.

Nämen seriöst, jag är sjukt upptagen. Det är fullt upp mest hela tiden och jag går an som en duracellkanin och stupar med stor sannolikhet på soffan ungefär varenda kväll. Dagens att-göra-lista innefattar inte mindre än 17 punkter - några jävligt enkla dock - bara för att hinna beta av så mycket som möjligt innan mina små avkommor kommer hem igen.

Nu ska jag luncha.

31 mar 2014

Scream like a pig

Godmorgon världen. Helgen kom och gick med en sjuhelvetes fart.
Vi har varit ute, ute och ute. I lördags städade vi på gården och min handyman var sjukt petig och äcklad över att det låg några råttbajsar i skräphögen.
Jag plockade vidare och tyckte att lite råttbajs inte var särskilt farligt.
Så plockade jag och plockade och plockade OCH SEN KOM DEN DÄR JÄVLA RÅTTAN farande mitt i JÄVLA allt!
Då skrek jag i högan sky. Jättehögt. Ni kanske till och med hörde det? Fy fan för ena äckliga kryp. Efter det gick jag inte i närheten av skräpet.

Sen blev det kväll. Jag duschade - även råttan, höhö. Nämen serri - när jag hade duschat så deodorantade och fräschade jag till mig. När jag står där i godan ro i badrummet så är det plötsligt någon som säger "hej". Och jag skriker. Troligtvis högre än vidd råttincidenten. Alla barnen sov och hur dom kunde fortsätta med det efter mitt skrik, det är lite av ett under.
Vem som sa hej? Det var Dan.

Jag undrar om jag har dåliga nerver?
Mördarråttan

Hur som helst - jag undrar om inte råttan var en jättestor mus. Den var inte grå som på bilden utan mer beige. Och sjukt vidrig.

En annan sak som hänt under helgen som var sjukt irriterande men såhär efteråt rätt så skoj - jag gjorde våffelsmet så att barnen skulle få sig våfflor. Synd bara att våffeljärnet inte var ett våffeljärn utan en smörgåsgrill.

Hejs!

24 mar 2014

Det kom en måndag

Idag tänker jag bara på följande saker, vi kan kalla det för en måndagslista:

Fundering: Borde fler personer fokusera på sitt eget liv istället för på andras?
Ångest: Jag måste köpa en bil och det finns sjukt många att välja mellan. Jag hatar sånt här. Jag kan INGET om bilar och vill inte heller lära mig något.
Mood: omotiverad.
Roligaste: jamen det är ju solsken!
Tråkigaste: leta bil
Jobbigaste: leta bil
Bästa: dagen har ju bara börjat. För tidigt att uttala sig här.
Mat: Lasagnelunch. Middag oklart.
Smärta: Revbenet. Jag har ringt till vårdcentralen och blev återigen hänvisad till en sjukgymnast. Imorgon ringer jag och bokar tid så får vi se om det blir till att ta fram stora sågen eller om jag faktiskt är ett hopplöst fall som kommer att få leva med smärtan.
Måste: ja förutom bilköp så ska jag lämna tillbaka en tapetrulle och köpa ett fårskinn.

Övrigt: jag är ett riktigt original. Förra gången frågade vårdcentralen om min revbenssmärta kunde bero på att jag har stora bröst. Jag nekade till det då mina bröst är allt annat än stora, så länge jag inte står på händer, vänder mig bak och fram och låtsas att röven är pattarna. Idag när jag förklarade mitt problem så hade dom aldrig hört något liknande. Jag tog mig på ribsen under vårt samtal och vrålade i kvinnans öra. Hon skulle följa mitt ärende.

Helgen har varit riktigt bra och produktiv. Vi har skrivit to-do-listor och strukit eftersom. Fått massor gjort och sen har vi fnissat i kapp åt alla osaliga andrar innan vi somnat nära, nära i någon slags skedaktig ställning.

Adjö.


19 mar 2014

Life goes on and on and on

Jag är lycklig.
Kanske lät det inte så väldigt uppåt i förra inlägget, men ärligt, vem vill ha en björk lutad mot huset? Jag får så många frågor och kommentarer om det där trädet ska ni veta. Grannar, på Ica - jamen överallt. Och jag rycker på axlarna och skojar bort det med att det är den trendigaste accessoaren 2014.

Men tillbaka till lyckan då.
Allt känns väldigt bra med den här mannen som jag träffar sedan en tid tillbaka. Jag har barn och han har barn och allt bara flyter på. Nej, det gör det inte alls, men om vi bortser från alla fadäser som tycks drabba honom, mig, oss så är allt frid och fröjd. Och lite utmaningar tycks bara föra oss närmare varandra.

Han gör mig så väldigt, väldigt glad. Lycklig. Tillfreds.
Emellanåt suckar han nog lite åt mig, mest för att jag äter för lite. Han ska inte misstas för att vara en feeder utan är bara väldigt omtänksam och brydd.
Emellanåt suckar nog jag lite åt honom. Mest kanske när vi ska se på tv och volymen är så hög att det vibrerar i hela min kropp.
Världsliga saker.

Jag tycker verkligen så väldigt mycket om honom.



17 mar 2014

Björken som brast

Det har blåst ofantligt mycket i Piteå stad senaste veckorna (dagarna?). Såpass mycket att jag i fredags morse fick ett samtal av grannen om att en av mina björkar kollapsat och nu stod lagom vackert lutad mot husfasaden.

Fönstret klarade sig och jag är glad att vi inte sov hemma den natten.Stuprännan är knosad, några tegelpannor är krossade och hur taket ser ut där uppe det har jag ingen aning om, än. Kanske tar jag mig en tur upp och kikar lite senare idag.

Livet är bra spännande. Är det inte redan dramatik så skapar vädret eller omgivningen något så att jag aldrig någonsin får lugn och ro och harmoni där inne i kroppen.
Men men, alltid glädjer det väl någon att det går åt helvete för mig. I så fall är jag måttligt till hårt road av att kunna glädja på det viset.

Jaja, jag tänker fixa det som fixas ska på huset, sen tänker jag lägga ut det till försäljning för nu är allt vattenelände fixat så att kommande ägare ska slippa ägna sitt liv åt att ligga med huvudet mot väggar och lyssna efter eventuellt läckage.
Vart jag ska ta vägen? Det är en annan historia. Men mest troligt lägger jag in mig tillsammans med dom andra mentalsjuka i Öjebyn.

Hejdå.