9 juni 2016

När ens förhållade blir utdömt.

I alla fall enligt expressen. Fyra olika punkter listas som dödligt för ett förhållande. Låt mig gå igenom dessa.

1. Kritiserande.
Att klaga och gnälla lite är helt okej. Men när man börjar attackera den andres person, i stället för själva ovanorna, är man ute på hal is. Bara för att man inte har diskat betyder det inte att man är en dålig person. Man kanske glömde?

Min kommentar: Ok, här har vi det nog bra. Här finns ingen som glömmer/skiter i något. Visst, jag plockar in i diskmaskinen det han lämnat i diskhon. Men det är mitt eget val, han vill gärna stapla det där först för att sedan kunna placera allt prydligt i diskmaskinen, medan jag får svår eksem över hela kroppen då det är disk på bänk/i diskho.

2.  Förakt.
Den värste av ryttarna. Att vara öppet sarkastisk och visa vad man tycker om partnern genom att till exempel rulla med ögonen eller att håna personen. Svårlöst när ens bättre hälft knappt respekterar en.

Min kommentar: Om någon är korkad eller gör korkade saker, då förtjänar människan att föraktas. I alla fall en liten stund. Jag tycker själv att det är ett väldigt roligt inslag i vardagen.

3. Försvarsställning.
Att gå i försvarsställning är bara ännu ett sätt att skylla på den andre. Får konflikten bara att eskalera.

Min kommentar: Oj. Det är jag. I ett nötskal. Men vad ska jag annars göra, jag har ju alltid rätt?

4. Agera stenvägg.
Det finns väl inget mer irriterande än att prata med någon som inte ens bryr sig om att låtsas lyssna. Känslomässigt stöter man bort sin partner genom att koppla bort på det sättet.

Min kommentar:  Menar ni som då jag sitter och berättar något seriöst, jag menar verkligen seriöst och my man plöstligt säger "kolla, kolla" för att det är någon bil som kör om en annan bil på televisionen? Eller menar ni när han berättar något och jag verkligen inte kan stå still och bara lyssna utan just då MÅSTE flytta det där sockparet eller sortera den där pappershögen etc?

 Men när jag tänker efter så har vi det väldigt bra ändå.

3 juni 2016

Palt pops..eller "palt på pinne"

Det är över tre år sedan som jag presenterade "paltplankan" och tre år är lång tid för alla som väntat på någon slags uppföljare. Nu kanske det inte är någon som väntat sig en fortsättning på mitt paltmakande, men här kommer likförbannat en ny version av palt.

Rubriken säger allt, tycker jag. Det är små, snygga och välsmakande paltar som lämpar sig ypperligt som förrätt eller att "ta med i farten", det är ju inte direkt så att folk vanligtvis tuggar palt likt ett äpple, men med hjälp av palt pops är nu detta möjligt.

Inte en enda restaurang föll för paltplankan, en stor förvåning för mig då piteborna tycks vara ett paltälskande släkte och att rätten går att göra billigt. Hur som helst, det här kanske blir den nya trenden istället, något för det årliga paltkalaset?




31 maj 2016

Kål-lrigt

 Förra veckan.

Jag: Jag köpte kål idag.


D: voffö? Had vi it hä?

Jag: Nä, det kan jag inte tänka mig.

D: jere schleut i 5-kilossäck-n?

Jag: Vet int om just den sorten passar så jävla bra till kålpudding.

Jag gjorde mitt livs första kålpudding förra veckan. En form till kvällsätaren och en liten till svärmor. Dom sa att det var gott. Själv har jag lite svårt för kål-i-mat, eftersom det luktar illa.

Dessutom är jag då så förkyld att ingenting smakar gott. Jag håller på att drunkna i mitt eget snor. Men jag tror det lättar nu.

P.S Ja, jag vet att en troligtvis inte skriver på pitmål på det viset jag gjort, men det är ungefär sådär det låter i mina öron.

26 maj 2016

100 saker jag hellre vill ha på mors dag....

...än den där elektriska fotfilen som dom tipsar om på tv.

1. Ingenting. Alltså, att jag inte vill ha något.
2. En tillagad middag.
3. Sovmorgon.
4. Jordnötter.
5. En tupplur mitt på dagen.
6. Sol.
7. En teckning.
8. En kram.
9. Lugn och ro.
10. Yllestrumpor.
11. Escadas nyaste summer edition-parfym (fast jag inte luktat på den, men den ser fin ut.)
12. Tid för att lösa ett korsord.
13. 30 minuter träning i källaren eller ute på gården.
14. En karamellpåse.
15. En skål med hallon och naturell 10% kesella.
16. En avokado.
17. Ett par nya täckbyxor. Jag kastade mina 10 år gamla i våras.
18. En lagad gräsklippare.
19. Ett brev på posten.
20. En bukett med maskrosor eller annat ogräs.
21. En pärlplatta.
22. Ett sms.
23. Ett glas vin.
24. En fin tomatplanta som ges massor av små söta tomater.
25. En uteblomma som överlever att bo hos oss.
26. Att någon hämtar ut mitt paket från Ica då det anländer.
27. Jordgubbar.
28. En ET-t-shirt.
29. En Rosa Pantern-t-shirt.
30. En renbäddad säng.
31. Tillbaka mitt långa hår.
32. Få bort den röda nyansen från mitt hår.
33. Att hela huset städade sig själv, eller i alla fall satte allt på sin rätta plats.
34. En ny tandborste.
35. En pratstund med någon jag tycker om att prata med.
36. En varm och go dusch.
37. Ett litet glas vatten.
38. Ett mugg te, med mjölk i.
39. En kall öl.
40. Att någon planterade om garderobsblommeskotten så jag slapp göra det själv.
41. En plywoodskiva i måtten ca 150x70 cm.
42. En mattidning med en massa goda recept och inspiration.
43. Att våra sockerärtor växte som fan.
44. En burk CF så att jag kan göra en god sallad.
45. Ett par svarta leggings, jag tror jag målat i alla utom ett par.
46. En liten näve gräslök.
47. Att häggen blommar ut och doftar ljuvligt.
48. En trädkoja.
49. En blåsig dag så att jag kan köra drakflygning med ungarna.
50. Lite virke. Till en grej.
51. Några skruvar. Till en annan grej.
52. Några omålade lister. Till ytterligare en grej.
53. En krok. Till något annat.
54. Målarfärg. Till något roligt.
55. En färgskrapa så att jag kan börja skrapa altanräcket.
56. En pensel, tills jag ska måla.
57. Gravad eller kallrökt lax.
58. Någon slags hyllning över hur jävla bra jag är.
59. Oregano. Det är nästan slut.
60. Disktrasor.
61. Bryggkaffe. Börjar likna en handlingslista det här....
62. Soffskedning med min man.
63. Nä, jag kommer inte på något mer, så jag antar att den där jävla filen kommer på plats 63 då.
64.
65.
66.
67.
68.
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
77.
78.
79.
80.
81.
82.
83.
84.
85.
86.
87.
88.
89.
90.
91.
92.
93.
94.
95.
96.
97.
98.
99.
100.

Hejrå!

27 apr. 2016

Det kallas för Aprilväder

Kära väder alltså. Och kära läsare. Jag har försummat Er och förstår att ni suttit besvikna, dag efter dag, utan att något hänt här inne.
Jag har faktiskt bloggat, men det var så politiskt inkorrekt det jag skrev, även fast det bara vara sanningen, men jag valde ändå att spara det bland mina utkast för att kunna återuppleva min skrift vid ett senare tillfälle.
Men nu var det vädret jag skulle skriva om. Det är fortfarande april och det märks verkligen.
I söndags var det rena rama majvår-härliga solskensdagen. Jag stod inte ut att vara inne så satt ute och gottade mig i solstolen tills jag var alldeles brun i ansiktet. Helt underbart ljuvligt.
I måndags blev det plötsligt en jävla blåst och ett snöoväder av sällan (nja) skådat slag, såpass att fjortonåringen kom ut ur sitt krypin och frågade om det var julafton.
Igår kväll började det istället att regna. Hela natten har det öst ner och även om det avtagit en hel del nu så är det ett sjuhelvetes höstrusk utanför fönstren.

Jag hoppas att sköna maj bjuder på lite mer torka, jag är en gnutta sugen på att kratta gården nu nämligen. Putsa fönstren är jag däremot inte alls sugen på.

Annars kan jag låta meddela att vi återigen har projekterat här hemma. Barnen har fått byta rum/fått egna rum, en vägg har flyttats och tapeter har tapetseras. Duttar hit och duttar dit och 13 miljarder småpryttlar och leksaker som skulle byta plats. Nu är det bara småfix kvar och det tackar jag för. Jag tror att både jag och kära sambon är helt tömda på energi.
Det märks på resten av hemmet också, att tiden gått till annat än sånt där som att dammsuga och plocka ihop. Jag såg en stor dammråtta idag nämligen. Ja ja, ibland vill barnen dammsuga så om jag knuffar fram dammråttan lite mer synligt kanske någon blir eld och lågor över uppdraget.

Jag har kapat av mig håret sedan sist också. Min vision var en vacker, lite lägre, svallande page. Jag kom ut därifrån och såg ut som Rikard Wolff. Så ful som jag är nu har jag inte varit sedan 1999. Håreländet går inte ens att sätta upp som vanligt utan att hälften av bakre håret trillar ur tofsen och lägger sig som en plastmatta i nacken. Men hår växer, har jag hört. Och jag får väl tacka april för dess kyla och möjligheten att förlänga mössäsongen så länge som det bara går.

Jag har trimmat min kropp också, inte bara håret. Inte sådär att "shit, snart beach 2016" utan snarare "shit, man blir fet av vin. Och ost. Och godis. Och smörgås".
Det har gått alla tiders, jag har bara tränat lite mer och ätit lite nyttigare och pang sa det så hade jag trimmat färdigt.

20 mars 2016

Stor i orden men liten på jord(bävning)en.

Jag får väl skriva det här främst till alla som inte bor i Piteå, eller längs norrlandskusten, för antagligen, och enligt vad Facebook skvallrade om, så märkte dom flesta vad som hände i går kväll.
Klockan var ganska precis 23.00. Jag satt och pusslade på 1500-bitars pusslet som vi tagit fram. Dan var på toaletten.
Plötsligt börjar hela huset skaka. Min kinder skakade. Måsen på högtalaren skakade. Och jag blev alldeles paralyserad, det är så jag hanterar krissituationer i mitt liv, genom att fan inte få ändan ur vagnen utan bara vänta på att fucking Superman ska komma och rädda mig.

På ungefär en halv minut var allt över. Men mina ben, dom slutade inte att skaka. Innan allt så var jag trött och skulle nog bara lägga ett par bitar till innan ögonen trillade ihop. Efter skaket så är jag rätt övertygad om att det såg ut som att ögonen skulle hoppa ur huvudet på mig. Jag var allvarligt talat livrädd.
Min mega-stöttande sambo tyckte att det var coolt. Jag ville bygga ett skyddsrum. Det var väldigt svårt för mig att slappna av efter vad som visade sig vara ett jordskalv/jordbävning som mätte ca 4 på den där skalan.
Timman efter skalvet spenderade jag på att googla mig fram till VAD detta beror på och VARFÖR det blir så där. 
I alla fall så somnade jag tillslut och blev glad över att vakna denna kyliga morgon. Såg fram emot morgonens nyhetssändningar där dom kanske skulle förklara för mig, för jag behöver en förklaring.

MEN. Vet ni vad dom pratade om? Jo, det var ju nämligen lite, lite extra material kring vädret för det var ju något SÄRSKILT som hade hänt. Men inte fan handlade det om någon jordbävning i Piteå, nej det handlade om att det är VÅRDAGJÄMNING. Som att jag bryr mig. Jag dog ju för fan nästan igår.
Dessutom så var det ett väldigt tjatter om att internettidningarna legat nere. Som att jag bryr mig. Jag DOG ju nästan igår!
Till råga på allt så låter det så här: "Det upptäcktes en stor trafik från ryska siter under natten, men då menar jag ju såklart inte att det måste vara ryssar som gjort det här."
Klart som fan det är Ryssland. Jag är inte rädd för att säga det, för jag dog faktiskt nästan igår. Kanske inte just av själva jordbävningen, men av rädslan som följde med den.

Idag har vi pusslat hela långa dagen. Jag menar, det är i såna här katastrofstunder som jag inser att vi faktiskt bara har ett liv och då gäller det att ta tillvara på det och göra det bästa av varje dag. Exempelvis genom att bygga 1500-bitars pussel.

9 mars 2016

Förkylandet

Jag har skrivit ett väldigt långt inlägg som skulle publiceras den 26/2, men det blev inte färdigt och dessutom blev det så långt att ni inte hade orkat läsa det. I och för sig så var det ett väldigt klokt och bra inlägg, vi får ta det en annan gång.

Men nu är det en hel vecka in i mars och sedan sist har jag övergett mitt ofärgade hår till att bli i en väldigt mer rödlysande nyans. Främst för att jag verkligen såg förfärlig ut, men utöver det så sa barnen att jag hade grått hår. Färgblindheten, den färgblindheten. Så måste det vara. Råttfärgat är långt ifrån grått.

Sportlovet var rena rama sjukdomen. Hela två gånger fick jag besöka sjukan med samma barn och hennes medicinförråd var till slut lika stort som en 80-årings. Men bra med henne nu, hoppas jag. Själv har jag dragit på mig en sjuhelvetes rethosta som gjort natten till en enda lång mardröm. Eventuellt så stjäl jag lite hostmedicin av dottern ikväll.

Jag jobbar och tränar mig genom veckorna. Inga massiva två-timmarsträningar, men ändå, ibland riktigt fina pass, andra gånger bara 10 minuter. Men allt räknas.

Och nu har det här inlägget stått på stand-by i 2 dagar, jag vet inte vad som händer, men en förträfflig bloggare är jag då icket.
Denna härliga marsmorgon vaknade jag upp med smärta i en visdomstand som var lika hemsk som törsten kan vara i öknen. Inte för att jag varit där. Min tandis sa att jag aldrig skulle få visdomständer så jag undrar om det hela på något vis hänger ihop med mitt halsonda.

Det är bäst att jag publicerar det här nu så att jag inte glömmer bort det två dagar till.