17 dec. 2014

Om att misslyckas.

Jag har misslyckats några gånger senaste dagarna. Egentligen är misslyckanden något som verkar vara återkommande i mitt liv så jag är rätt van.

Mitt första misslyckande var när jag kokade knäck i måndags. Aldrig förr har jag grisat så lite vid ett knäckkok - det var så prydligt i köket att jag borde ha förstått att något annat skulle gå snett. And so it did. Knäcken är seg, istället för knaprig, lite sådär så den fastnar i pappret så att man får med det i munnen. Jag tänker dock inte göra ny.

Mitt andra misslyckade var igår när jag skulle testa ett nytt recept. Så simpelt såg det ut - gröp ur några frallor, lägg i en skinkskiva, knäck ett ägg över och sprinkla lite ost på toppen. På med folie och in i ugnen.
Visst låter det gott?
Ja, förutom att brödet blev stenhårt och ägget inte ens i närheten av färdigt. Vitan var inte ens vit och jag dog äckeldöden över att behöva äta det så Dan fick kasta sig över min tallrik och sätta in resterande brödbitar i ugnen ett par minuter till.

Ett tredje misslyckande kom också igår. När jag skulle färga håret. Eftersom toalettgolvet var täckt av hår efter att jag hade klippt Dan så ställde jag mig framför spegeln i hallen och kletade färg uppe på skallen. Efter en stund hör jag ett klatchande och inser att jag spillt en megafläck på spegeln. Då skrek jag "hjälp". Fick hjälp med att torka bort skiten men inser i samma stund att om det då inte vore nog med hårfärgsklet på spegeln - så var det en stor dutt även på den vita tapeten. Klantigt.

Man skulle nog dessutom kunna räkna mitt soffsomnande igår som ett misslyckande också. Jag vart så trött där kring 22-tiden men hanen var inte alls intresserad av att gå i säng och då somnade jag såklart i soffan. När klockan var mitt i natten så väcktes jag med frågan om vi skulle gå upp och lägga oss. Då var jag ursinnig, jag är ofta det när jag vaknar efter en vilostund. Jag svarade något heldrygt och nästa gång jag vaknade så låg jag ensam på soffan. Då blev jag inte ursinnig utan vansinnig, skyndade mig att släcka och stänga av allt och klampade sedan upp för trappan, struntade i att den fantastiska mannen sov och frågade varför i helvete han inte väckt mig.
Hahaha. Jag skrattar nu, men gjorde det inte då.
Men det är som att djävulen flyttar in i mig när jag vilar. Jag får nog lov att sluta ta mig en tupplur då och då.

Nämen alltså - visst lyckas jag ju också med en massa grejer! Pepparkaksbaket, rocky roadsen, julgranen, jordnötssåsen, min hårfärgning, Dans klippning - men ni förstår ska jag räkna upp allt jag lyckas med så kommer jag aldrig kunna sluta skriva!
Håret. Fast kanske är det lite mörkare irl.

Och sist men inte minst, jag är så väldigt kär i den här mannen, vi har så himla roligt tillsammans.

Kyss!

12 dec. 2014

För att snart är det jul

Och för att jag inte har något att skriva om: eine keline jullista.

 1. Pepparkakor eller lussebullar? Pepparkakor.

2. Skumtomtar eller knäck? Om knäcken är hård väljer jag knäck, annars skumtomtar.

3. Ischoklad eller marsipan? Nej tack.

4. Köttbullar eller prinskorvar?  Köttbullar.
5. Julkorv eller julskinka? Julskinka.

6. Lax eller sill?  Lax. Gravad.

7. Revbensspjäll eller Janssons Frestelse?  Janssons.

8. Paradis eller Alladin?  Nej tack.
9. Sylta eller pastej?  Pastej please.
10. Glögg eller julmust?  Glögg, gärna vitvins utan en massa attiraljer i.
11: Rödbetssallad eller dopp i grytan?  Dopp in the gryta.
12. Ris a la malta eller risgrynsgröt? Nej tack.

13. Äpplemos eller senap? Nej tack.

14. Hemma eller borta?  Både och men helst olika år.
15. Utomlands eller Sverige?  Sverige.
16. Ge eller få?  Ge.

17. Mysteriet på Greveholm eller dieselråttor och sjömansmöss?  Jag missade nog dom.
18. Chokladkalender eller paketkalender?  Nej tack.
19. Plastgran eller äkta? I år blir det en äkta.

20. Arne Waise eller Ernst?  Arne.
21. När vill du att första snön ska falla?  13 december.
22. Har du någonsin haft en grön gräsmatta på julen? Det minns jag inte. Har inte snön kommit innan så brukar den börja singla på julafton.

23. När tycker du att det är dags att pynta?  1 november. Men det är inte politiskt korrekt så jag gör inte det.
24. Finns det något mindre du vill göra av denna julen? Jag tycker frågan är jättekonstigt formulerad. Jag har gjort mindre pepparkakor, gills det?

25. Vilket färgtema tycker du passar bäst på julen?  Alla färger.
26. Kan du komma på något negativt med julen? Att julpyntet skär sig med all annan inredning.
27. Blir du oftast mättad när julen är slut eller vill du ha mer jul? Sjukt mätt och mättad.

28. Vad brukar framkalla mest stämning på julen/december? Snö.
.
29. Leker du i snön, åker pulka eller bygger snögubbar? Ja, men inte så ofta just på julafton.
30. Vilken är din favoritjulfilm? Pass.
31. Klär du dig fint på julen? Väldigt vackert.
32. När öppnar du dina julklappar? När tomten kommer.
33. Julönskning? World peace.
34. Vilken är din favorit jullukt? Pepparkaka.

35. Vad heter din/dina favoritjullåtar? Frosty the snowman.
36. Gör du snögubbar? Ja, men inte så ofta just på julafton.
37. Favoritjulkalender? Sunes jul.

38. Konstigaste julklappen? Ingen aning.

39. Vad är viktigast på julen? Att komma ihåg att släcka alla ljusen.
40. Hur är din jul? – Den har ju inte varit jul än så det kan jag omöjligt veta. Men min inställning är att den kommer bli väldigt bra.

4 dec. 2014

Ut ur vårt land tiggarjävlar!

Fy fan vad jag vill kräkas på människor. Stora kaskadspyor vill jag släppa iväg, likt spindelmannen släpper iväg sitt nät.
Jag vet inte om det är Piteåborna generellt eller om det är hela jävla skitsverige som är så emot tiggarna.
Jag tänker inte säga till er vad ni ska, får eller borde tycka och tänka. Men jag skulle kunna ge er några förslag på vad ni kan göra, om ni vill.

1. Fundera över vad tiggarna gjort dig. Blir ditt svar att dom har terrat dig på något sätt - ok, känn dig då fri att avsky dom och vilja skicka hem dom. Är ditt svar - inget, då kanske du bara borde fortsätta ignorera dom och faktiskt engagera dig i saker SOM ÄR VIKTIGA.

Vilka saker ÄR då viktiga?
Jag kan inte svara på vilka saker som är viktiga för dig, men jag tvivlar - och hoppas - att tiggartankar inte behöver ta så stor del av ditt liv.
Jag är medveten om att det jag kommer att lista nedan inte är i samma genre som tiggeri, men jag listar dom ändå.

- Våldtäkt. Vet ni hur många som blir våldtagna vars gärningsmän blir friade? Det vet inte jag heller, och därför behöver ni inte fråga efter källor heller. Jag vill inte ens tänka på hur många våldtäkter som inte heller blir polisanmälda på grund av hot, skam eller annan anledning. Varför blir våldtäktsmännen friade? Hade tjejen för utmanade kläder? Var hon full? Vill hon först, men inte sen?
Kanske. Och då är det tydligen helt rätt att knulla på.

- Äldreomsorgen. Är det okej att din gammelfarmor bara får duscha en gång i veckan? Att hon endast får äta uppvärmd mat som kostar 12 kronor per portion? Nej, jag har inga källor här heller men jag är övertygad om att det finns äldre som har det extremt dåligt.

- Misshandel i hemmet. Barn, kvinnor, män. Som lever under hot hela tiden, antingen barnen från sina föräldrar, eller så mellan partner och partner. Ni skriker hejvilt om att tiggarna ska ut, men vågar ni säga ett pip till den familj där NI VET eller MISSTÄNKER att något inte står rätt till?

- Politik. 13% av Sveriges befolkning är främlingsfientliga. Jag tror att det kommer visa sig vara ännu större andel efter den 22 mars 2015. Vart kan jag fly? Och kommer jag att välkomnas i det land jag väljer? Eller är det landet precis som Sverige - ovälkomnande? Skulle jag kunna få ett jobb inom min yrkeskategori om jag flydde Sverige?

- Sexhandel. Småflickor som flygs till Sverige. Eller - framförallt - män, som flyger till varmare breddgrader och tar den lillfitta dom har råd med. Och råd, det har den svenske rika mannen - till både flickor och pojkar i tonåren.

Det finns 1000 saker att rabbla upp.
Men vi, här hemma i trygga fina Sverige, dit vi inte vill ha någon annan än oss själva, vi klagar på det vi ser, vi ser tiggarna och därför klagar vi.
Vi ser bara en artikel på Atonbladet om gruppvåldtäkten, sen scrollar vi vidare till nästa artikel som handlar om Paradise Hotel och så glömmer vi.
Vi läser en lång och ingående artikel om sexhandel i Vietnam, vi rynkar på näsan och sen läser vi nästa artikel om vilka som ska vara med på årets julgala.
Vi läser om den extrema svälten i Afrika, sen går vi och äter julbord med våra kollegor.

Så är livet, jag vet det. Jag gör det själv. Jag läser, förfäras över det, och går sedan vidare. Till mitt liv. Till min verklighet.
Men tänk om vi istället för att fokusera på tiggarna som sitter på våra gator - dom som ni vill ha bort, om vi istället kunde vända på steken och göra skillnad på annat vis.
Jag tror att många skulle känna sig glada i hjärtat om dom fick hjälpa en annan människa. Vill du inte hjälpa tiggarna, hjälp någon annan!
Eller spendera tid på något du TYCKER OM, istället för att slösa tiden på att klaga, klaga, klaga.

Nu har jag spenderat min tid till att klaga. I förrgår spenderade jag tid på att sätta iordning en stor kasse med kläder, skor och mjukisdjur som åker till barn i Afrika den 21 december. Jag har hjälpt och det känns bra.

3 dec. 2014

Om att (inte) träna

Vet ni vad? Sist jag var på gymmet var den 27 januari i år. Det är snart 1 år sedan.
Efter det har jag tränat kanske 5 gånger. Det är faktiskt inte så mycket.
Jag tänker hela tiden att jag borde börja på gymmet igen. Eller i alla fall springa lite. Vad som helst för att ändå känna mig lite i form.
Träningsväskan är packad och klar. Flera veckor har jag haft den på jobbet för att kunna springa över och träna under lunchen.
Inte en gång har jag varit dit.
Ärligt talat så har jag en fet ångest för att kliva in på gymmet igen. Jag vet att efter bara några få gånger så kommer det att kännas bra...men att just ta sig dit nu, första gången på jättelänge, det känns som ett väldigt stort hinder.

Mitt flås är sjukt dåligt.
Min mage är fläbbigare än förr.
Jag är svagare än på flera år.

Men ändå tar jag mig inte iväg.
Usch! USCH!
Jag vill men jag vill inte. Jag vill verkligen men jag vill verkligen inte.
Kanske far jag idag...eller imorgon. Eller nästa vecka. Eller nästa år.

När jag inte har något att skriva

Egentligen finns det såklart massor av uppdateringar sen sist men då blir det så långt inlägg att det kommer ta sex månader att läsa. Ni har nog inte tid med det.
Vi har i alla fall (nej, inte vi faktiskt, den här gången fick jag backa) tapetserat i köket. Hängt upp hyllor. Julpyntat. Sånt där som helt vanligt folk brukar pyssla på med.
Vi har möblerat och ändrat om i flera rum - samtidigt. Det är vår melodi. Först tänker vi att "nu ska vi göra klart det här" men så ser vi att där inne skulle det gå att göra på det där sättet och så är karusellen igång.
Himmel som vi har kånkat grejer i helgen. Men bra blev det.
I köket är det jättefärgglatt nu.
Det är nog antingen en hata eller en gilla.
Och så är det en sån där grej som några kanske faktiskt skulle gilla men eftersom gillafaktorn hos mig som person ligger i botten så blir det istället ett alldeles utmärkt skitsnackningsobjekt: Kolla vad fuuuuuuuhuuuult Monstermalla gjort.

Det bjuder jag så gärna på.

Jag är nästan klar med julklappsinköpen. Det var jag redan för en månad sedan men så kommer jag på att jag vill köpa det och det till den och den så en till liten runda är på sin plats.
Igår skänkte vi bort kläder och mjukisdjur som kommer att skickas till Afrika nu i december.

Bla bla bla bla bla, det här håller på att förvandlas till en hemske jävla skitblogg. Jag känner mig fortfarande begränsad i mitt skrivande så därför kan jag bara skriva om dessa vardagliga saker som intresserar 0,0 personer.

Egentligen vill jag skriva ett jätteargt inlägg om skolskjuts men det har jag redan gjort på Facebook så jag nöjer mig såhär.

20 nov. 2014

Så får du vackraste Hollywood-lockarna

Svårighetsgrad: 1 av 5

Steg:
1. Duscha

2. Sätt upp håret i en slarvig knopp mitt på skallen

3. Gå och lägg dig

4. Släpp ut håret

5. Spraya

KLART!

Oj, ser att det ser ut som att jag har något vitt runt munnen. Det är förhoppningsvis tandkräm.

18 nov. 2014

Tunn eller tunna?

Jag kan bli så horribelt besvärad ibland när kroppen ska kommenteras.
För det första så tänker jag att personal inom vården, till exempel läkare, barnmorskor och liknande borde bli mer orolig om någon går omkring med en kraftig övervikt, än om en person är fullkomligt normalviktig.
Jag var till vårdcentralen i onsdags och blev kallad tunn och sen upptvingad på vågen och till mätarmojängen för att sedan få ett BMI uträknat.
Personen som jag träffade var sedan väldigt nöjd med att jag låg inom ramen för vad som anses vara "normalt".
Men gud vad bra.
Om jag går ner 2,5 kg (vilket jag inte har några planer på) så kommer jag att råka ramla ur den där magiska gränsen för vad som anses vara normalt.

Jag råkar bara ha jävligt kantigt skelett med utskjutande revben, höftben och muttben. Allt däremellan är kött och fett och skinn.
Mitt ansikte kanske ser lite urholkat ut också, men jag kan ju fan inte börja äta mer bara för att tillfredsställa andra?

Det kan också ha sin naturliga förklaring till att jag inte ser detsamma som vad andra ser. Jag vet med mig att jag inte är tjock men när jag ser mig i spegeln så tycker jag att jag ser helt normal ut, en finfin och välfungerande kropp utan snopp.

Hur jag än ser ut så är det jag, där inne. Mer eller mindre kantig.