26 nov. 2017

Snöstormen

Det var i torsdags morse som den stora snöstormen skulle lamslå stora delar av Norrland. Jag vaknade upp och allt var precis som vanligt. Gården var skottad till perfektion. Jag har kämpat där ute, förstår ni. Varenda flinga har sett sig besegrad och jag har arbetat min arma kropp svettig och helslut, dag efter dag.
Sedan snön kom, har det nämligen inte varit nådigt hur den fallit ner.
Se, det här är vackert:

Ja, så blev det den där torsdagen som dom varnat så för. Det hände nästan ingenting i början. Sen började det blåsa och yra och snöa. Jag gick ut och var ute hela lunchen. Då hann jag bara ta infarten. Bron, som jag började med att skotta av var igensnöad då jag skulle in. Kring 14 fick jag lov att skynda mig ut igen och skotta bort det värsta innan resten av familjen skulle anlända hemmavid. Efter jobbet gick jag ut ytterligare en gång.


Men det fortsatte att snöa och snöa och blåsa och driva och efter att jag skottat min väg hem till dörren efter ett glas snöstormsvin hos grannarna, så gav jag upp för kvällen.
Klockan 06.00 på fredagen vaknade jag och såg genast på träden, som inte var vackra och vita längre, att regnet faktiskt hade kommit.
Jag klädde mig och gick ut, ganska redo för att ta tag i plogkarmen.
Den vägde 1 ton. Per spadtag. Då ville jag gråta. Och jag ville knuffa på alla som kört förbi med deras jävla traktorer fram och tillbaka under senaste veckan medan jag stått där ute, timme efter timme och slitit.
Allt var slaskigt och halkigt och helt fruktansvärt blött!
Men jag kämpade bort den där plogkarmen tills allt bakom bilen var fint igen. Sedan hann jag inte mer innan jobbet.
Och min högra underarm, den smärtade som om jag knådat balle 24 timmar i sträck. Aj! Den smärtan.

Plötsligt frös det på och en gård med 30 cm blötsnö som sedan fryser på, den går man fan inte bara och skottar bort på morgonen. Jag måste faktiskt erkänna mig besegrad. Snöstormen vann. Idag hade vi hit en traktor som tog bort allt fruset, nu återstår bara lite finputs längs kanterna så har vi byns snyggaste skottade gård igen.

Och egentligen så gör det inte så mycket, Kalla vann, Samuelsson sköt bort Sverige. Ibland e man glad och ibland riktigt arg. Allt är som vanligt!

30 okt. 2017

Sommaren 2017

Jag vill berätta om min sommar och jag har faktiskt ansträngt mig genom att föra över bilder så att ni ska kunna visualisera det hela.
Överföringsprocessen hade kunnat vara väldigt mycket smidigare om min laptop från 1600-talet hade kunnat kommunicera med min iPhone, men tyvärr funkar elektroniktekniken inte helt ypperligt. Tur i alla fall att Spotify underhåller mig med reklamfri julmusik så att nerverna håller sig i styr.

Men sommar var det ja. Den började väl ungefär som vanligt, med fyrklöver.

Och fortsatte med träning. Träna, träna, träna.Jag har tränat så sjukligt mycket att jag under de här senaste veckorna faktiskt försökt träna på att inte träna. Men visst, jag har blivit starkare, snabbare och mer uthållig.

Vi byggde ett jordgubbsland också. Eller det var Dan som byggde det. Jag visade en lite prototyp på hur det hela var tänkt och plötsligt hade han byggt det, helt överdimensionerat så att hela mitt pensionssparande gick åt till att köpa jordgubbsplantor! Men fint blev det.

Jag planterade ärtskidor och det blev supermånga. Vi har hela frysen full.

För att inte tala om morötterna som vi än idag skördar i orange, lila, vitt och gult. Succé!

Sommarens sorgligaste var då allas vår Roffe Räv, morfar, fick lov att lämna jordelivet. Det är konstigt när någon som alltid funnits där, plötsligt är borta. När jag ringde dit och han svarade "Andersson" sa jag alltid "hej Andersson, det var Andersson här med". Nu kör jag det med mormor istället. Jag vet att jag inte heter Andersson.

Förutom vår sorg så verkar även den här tranan ha haft en riktigt jobbig sommar. Den har skrikit sig hes flera kvällar. Gått omkring på gatan som en fyllskalle. Svårkommunicerad så förbannat så jag har tyvärr inte kunnat hjälpa den.

Jag har tränat igen ser jag nu när jag kikar tillbaka på sommaren. Här tog jag cykeln till Strömlidabacken. 1,6 mil tur och retur och backen sprang jag 10 varv upp och 10 varv ner. Sen hade jag picknick med mig själv. Om jag inte minns helt fel så hade jag med rökt lax, några körsbärstomater och vatten.

Dan har byggt en "liten" trädkoja till barnen. Det tog hela semestern och lite till. Men det gör ju inte så mycket. Jag hade inte så stora krav på den här sommaren liksom. Och jag har roat mig med annat, ni kommer se det lite längre ned.

Och dessutom hann vi med en sväng till Finland. Vi köpte bara helt onödiga saker. Vi blev som två djävlar i hungersnöd när vi kom in i en finsk matvarubutik "åååh makkara, å mansikka kastike" och kom ut med en hel kundvagn av konstiga saker. Men då har vi i varje fall varit utomlands tillsammans. Romance!

Grönt har jag ätit! Mums filibums. 

Jag har plockat hallon. Våra hallonpinnar har vräkt ur sig hallon och förutom våra frysta sockerärtor så är frysen full av våra egna hallon och 900 liter rabarbersaft som Dan kokat.

En afton åkte jag, Dan och Kerstin till en magisk plats. Jag minns inte vad den hette och jag vet inte varför vi åkte dit. Det var inte så väldigt magiskt när jag tänker efter men vattnet här på bilden var svart och läskigt.

Blåbär har jag plockat. Tog med mig två barn ut i blåbärsskogen. Dom smaskade blåbär i 10 minuter sen var dom sjukt less. Vi fick lov att gå hem. Lite senare gick jag tillbaka till blåbärsskogen själv. Tänkte säkra upp årets blåbärsbehov så att det finns till att koka lite sylt vid behov. Jag ledsnade efter ca 1 liter och gick hem och gjorde en paj av precis varenda blåbär. Så kan det gå.

Nu kommer det där som jag roat mig med medan Dan byggt koja. Men det här var faktiskt en orättvis bild. Först har jag sågat mig igenom massor av stockar, bit by bit. SEN har jag flyttat dessa bitar och staplat några av dom såhär vackert, innan jag tog till yxan och gjorde ved av alltihopa. Det var ganska så jobbigt. Särskilt klyvningen med yxa.Tvångstankarna om klyvknän och blod som sprutar från någon lårartär, usch. Fi fan.

Men en sak ska jag säga er, att mest så har sommarhelvetet sett ut såhär:

Regn, regn, regn, och regn. Dag ut och dag in. Vi var till Umeå på auktion, kanske i juli, det var kallt som om det vore december. Och regn. Vi var till Kalix skärgård och tro fan om det inte regnade. Inte hela tiden, men det regnade likförbannat. Jag hann bli pepparkaksbrun och vacker under solens 4 dagar men innan augusti var slut var jag februariblek igen. Och plötsligt blev det höst. Och nästan vinter. Jag badade noll gånger i sommar. Tror inte det hänt förr.

Jag hoppas att det blir vinter på riktigt snart. Det här dygnsmörkret gör en inte gott alltså. Snö, det är bra grejer och jag är laddad för snöskottning!

Halloween 2016

Ja ni läste faktiskt helt rätt. Jag är medveten om att året är 2017 och att det dessutom är jävligt nära tills det är 2018.
Men jag inser att jag inte skrivit om vår Halloweenfest 2016 och det kan verka förvirrande tycker jag.
Så.

Här är ett blodigt skynke.

Och lite av dukningen.

Nämen. Dukningen en gång till. Bordet och stolarna har vi bytt ut mot snäppet modernare varianter,  det gäller att hänga med i inredningsmodet liksom. Även den groteskgula tapeten i bakgrunden är borta. Men det tror jag redan att jag skrivit om. 

En sån här som vi inte alls sett förr.

En till!

En ormbunksdekoration. Ormbunken har dött för typ snart ett år sedan.

Garland. Superkul.

Spindelnätscheesecake.

Ett blodigt ljus och två ljuslyktor för att om möjligt dra ner på eventuell glad stämning. 

Mina Halloween-naglar! Passar helt ypperligt till för övrigt grisrosa fingrar.

Kakor som heter MarDRÖMMAR. Innovativt, faktiskt. 

Och jag. Jag vet faktiskt inte alls vad jag var och det kanske var därför som jag var svart och vit. Det där är faktiskt en färgbild. Eller?

Imorgon är det Halloween 2017. Inga barn är hemma. Vi får se vad det blir till helgen. Peppen är helt ototal.
Jag och systeryster har hunnit göra en massa Halloweenmat till jobbet plus en riktigt snygg pumpa. Men naturligtvis ska det ordnas ett eller annat bus till barna. Det är ändå inte så länge kvar tills dom kommer att tycka päronen är världens töntigaste på två ben.

P.S Jag ser att jag skrivit där uppe "vår Halloweenfest" och så visar jag bilder på lite dukning, några bakverk och en bild på mig själv. Verkar ha varit en röjig fest minsann.

9 maj 2017

Tiden som varit

Hej mina kära (o)vänner.
Det har gått så lång tid!
Min stortånagel är fortfarande blå och jag kommer tappa den snart. Hoppas att det finns en ny där under, annars kommer jag äcklas sönder. För ni har undrat va?

Annat som hänt, värt att berätta:
1. Jag har slutat snusa, hurra för mig! Det är kanske 6-7 veckor sedan nu och jag saknar det dagligen. Så himla sorgligt. Jag har gråtit, skrikit och varit på djupaste djupet för att sakteliga återvända upp mot en behagligare nivå igen. Jag kompenserar o-snusandet med två saker. Godis och träning. Det ena är väldigt dåligt, det andra är väldigt bra. Jag kan verkligen inte hejda mig från att dyka ner i godispåsarna som min kära sambo kommer hem med. Han har köpa-godis-förbud nu.

2. Hör till no 1: Jag har tränat, nästa varje dag. Jag är galen. Springer, lyfter, svettas, drar. Men, om jag ska se något slags resultat, exempelvis att få på mig fjolårets shorts, då får jag nog ta och lägga bort godiset, bra fort.

3. Jag höll mig inte från alkohol i tre månader. Det blev två månader och två dagar, sen blev jag väldigt sugen på vin. Det var inte gott. Så det var rätt värdelöst av mig kan man säga.

4. Jag klarade inte heller av att lyfta 100kg den 23/4 eller vilket datum det nu var satt till. Det gick inte, verkligen inte alls. Jag klarar faktiskt ingenting, kan man tro.

5. Jag har klippt håret. Total katastrof. Kommentarer jag fått "har du klippt dig själv" och "oj, jag trodde du överdrev". No way. Alternativen jag har nu är alltså att helt enkelt vänta och låta håret växa ut tillräckligt för att sedan klippa en bättre frisyr eller klippa mig korthårig och be till gudarna att jag inte ser helt hemsk ut i det.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att sedan sist så har jag blivit fulare, fetare och misslyckats med allt som jag tagit mig för.

Men jag är vid gott mod ändå, konstigt nog.

27 feb. 2017

Bilden av Sverige

Jag har inte missat nyheterna om landet Sverige. Det som kablas ut världen över, eller som i alla fall var på tapeten under förra veckan.
Inte minst när jag satt på Arlanda express och läste rubriker i deras tv-monitor. Hallå, va? Vad säger/skriver dom egentligen?
Jag kanske sitter här i min bubbla och du sitter där i din bubbla och tänker att Sverige, det där är inte Sverige.
Men då tänkte jag såhär, att kan det vara så att bilden av alla andra länder, där elände, krig, svält, korruption och allt annat helvete - det kanske inte är så illa, det är bara media som vinklar åt det jävla håll där dom kan sälja som mest?
Kan det vara så?
Kan det vara så att Trump i själva verket är en hyvens kille som bara inte är lika medieskolad som dom svenska vm-stjärnorna med sin inövade "jag ska göra mitt bästa" "det känns bra" "jag ska göra mitt eget lopp" osv?
Och kanske Putin i själva verket inte ens finns, han kanske är en pannkaka?
Nä, det har ni inte tänkt på.

Jag känner mig rysligt förbannad, egentligen inte på hur bilden av Sverige sänds ut, utan helt enkelt för att det inte blev några vm-medaljer igår.

Två månader har gått sedan sist jag skrev. Då skrev jag om min blåtå. Den är fortfarande kvar. Stortånageln är regnbågsaktigt rosa-lila. Jag har inte druckit vin eller annan alkohol på 5 veckor. Jag har tränat minst 4 men oftast 5 pass i veckan under samma period och planerar att fortsätta med samma upplägg i 7 veckor till ungefär.
Varför? För att sedan segna ner i vår inpruttade soffa och bli en vindrickande och förfallen tant, på nolltid. Och på heltid. Och framförallt för att jag ska orka lyfta 100kg den 23/4 2017.
Jag orkade 3x80kg (i rad) förra veckan. Det kan gå.
Varför 100kg den 23/4? Bara för att jag bestämt mig för det och då blir det så.

P.S Nej, jag tror inte att Trump är schysst. Men jag tror att Putin är en pannkaka.

28 dec. 2016

Blåtå

Hej!

Jag har väldigt ont i mina stortår idag. Det är för att jag sprang igår och använde troligtvis inte mina mest optimala löpardojor. Den ena stortånageln är djupt rosa och smärtar helt sjukt mycket.
Resten av kroppen, framför allt mina stackars höfter gör också väldigt ont.

Det är antagligen inte det bästa att ta en paus med springandet i ca 3 månader för att sedan återuppta karriären strax efter jul med hela kroppen full av knäck och Janssons frestelse. Men sprang, det gjorde jag likförbannat. Tre-komma-två fjuttiga kilometer.

För en liten stund sedan åt jag chiapudding till lunch.
Ni kan gissa varför jag både sprungit (och hemmatränat) igår samt ätit chiapudding till lunch:
a. För att jag tycker det är så roligt att springa och att chipapudding är SÅ gott.
b. För att jag har agerat julegris i flera veckor och därmed fläskat på min arma kroppshydda med några härliga och värmande vinterkilon.

B är det rätta svaret. Inte nog med det, jag började äta en "massa" (troligtvis mindre än dom flesta ändå) karra och bakade kakor redan veckor innan jul. Och kollade av kvalitén på varenda liten kaksmula. Dessutom kunde jag inte träna förrän typ två veckor efter krocken eftersom tummen gjorde så ont. Om jag nu ska skylla ifrån mig.

Men nu, pga löpturen igår så är jag såpass invalidiserad att ett par skor på fötterna verkligen inte kommer att vara något alternativ och därför är jag förpassad till chiapuddingens rike fram tills dess att jag kan träna igen.

Nöff nöff.

6 dec. 2016

I bilköpartagen. Igen.

Jamen ni vet ju, att bilen är krockad och står på verkstan. Och ni kanske minns att jag letat bilar förr? Sist tog det flera månader innan jag hittade en bil i rätt prisklass som motsvarade mina förväntningar.
Ni kanske tycker att "det är väl för fan bara att köpa en bil?" Ja, men så är det kanske. För andra.
För mig är det mer som en stor klump av ångest i magen.

För det första så vill jag inte att bilen ska ha gått allt för långt. Den får inte hellre vara äldre än den gamla (2006).
Den ska helst gå på bensin eftersom skatten på många dieselbilar är svindyr.
Den ska inte vara vit och inte röd.
Det ska helst vara en kombi.
Den ska ha motorvärmare, sommardäck. dubbade vinterdäck och stolsvärme för kalla stjärtar.
Viktigast av allt: det ska vara automat och bara det kriteriet tar liksom bort 80% av alla bilar på marknaden.
Den ska inte vara sprillans ny och helst inte kosta mer än 150 tusenlappar.

Om jag då kollar på blocket i angränsande län till Norrbotten, med dessa kriterier, då får jag en resultatlista som inte är allt för fläskig att gå igenom. Problemet är bara att där finns en massa små bilar vilka alla går bort (prova (inte) krocka själv ska du få se varför små bilar inte är att föredra).
Dessutom vill jag inte ha en Ford, inte en Skoda, inte en...kommer inte på något mer.
Det gör däremot inget om min nya bil drar mycket soppa, det är jag van vid från min väldigt törstiga Saab.
Ett plus i kanten vore det om registreringsnumret var hippt, typ MEJ (Malin Elisabeth Juhanisdotter) eller HEJ eller NEJ eller TJO eller FIS eller OOH eller AAH eller liknande. Men någonstans måste jag dra gränsen.

Imorgon köper jag en bil. No matter what. Nej, det gör jag inte, men helst imorgon och allra senast i början av nästa vecka.

Just nu har vi en hyrbil på gården, via försäkringsbolaget. Superspacig VW som jag inte ens klarar av att starta eftersom den inte har en vanlig nyckel som man vrider om. Jag trodde det räckte med ett klick på "on" men då var det tydligen dieselvärmaren som startade.

En annan nackdel med att krocka är att man får ont i huvudet av alla samtal som ska ringas till höger och vänster.
Bärgningsbil för att forsla bort bilen. Försäkringsbolag, och försäkringspapper att fylla i (10.000 saker att förklara, rita, skriva ned, hjälp!), verkstaden, verkstaden i Luleå, försäkringsbolaget igen och igen och igen. Och igen.
Det kommer dröja tills efter jul innan jag ser pengar på kontot, tur för alla barn att jag redan var klar med deras klappar.

P.S Det här skrev jag för flera dagar sedan men glömde att publicera. Det är ny vecka nu men ingen ny bil står på gården. Men det gör det imorgon. Efter många om och men och hit och dit så bestämde jag mig för en rackare till slut. Det blev inte som jag tänkt mig och den är stor och läskig att köra men antar att det är en vanesak. Registreringsnumret är fel, färgen är densamma som den förra, försäkringen kostar alldeles för mycket, den är av samma årsmodell som min krockade bil (som jag saknar fastän den var helt störd i skallen mellan varven) men resten blev utifrån mina önskemål.