26 aug 2014

Tänk om han tvärt, slutar gilla min stjärt

Jag har städat min garderob, alldeles nyligen, i lördags om ni vill veta exakt. Två påsar med kläder valde jag att rensa bort från mitt liv och ärligt talat finns det inte många plagg i min garderob som jag är så glad i att ha på mig.
Därför drog jag en enormt snabb runda på staden idag, under min lunch. Jag hittade noll plagg som jag ville ha. NOLL.

Och igår när jag låg i soffan med ett par tighta jeans och fucking BH under tröjan så insåg jag, att kläder, det är minsann guds straff till mänskligheten.
Finns det något skönare än att få ta av sig BH:n när man kommer hem, och bara fläka ut pattarna som enligt min dotter är långa, och liksom andas!?

Oj, så skönt det är.

Jag har inget mer att säga.

P.S 1. Rubriken har ingenting med inlägget att göra.
P.S 2. Min dotter har uppenbarligen aldrig i hela sitt liv sett ett par långa tuttar.


15 aug 2014

Föräldrafrustration

Vet ni vad jag tycker är jobbigt?
När jag hämtar min dotter och hon bara vill vara med sin pappa.
När jag eller han i stort sett får slita henne ur hans armar för att få loss henne.
Och så gråter och skriker hon efter honom.
Då känner jag mig ungefär totalt värdelös.

Jag blir arg, ledsen, frustrerad, förtvivlad.
I våras var det tjat var och varannan dag om pappa. Nu är det bara hämtning/överlämning som är jobbig.
Jag vet inte hur jag ska hantera det. Ibland vill jag bara gråta för att det känns som att hon inte alls tycker om mig.
Jag blir frustrerad för att jag vet att hon har det bra hemma hos oss.
Jag blir arg och opedagogisk ibland. Det svämmar över för mig också emellanåt.

Vad är det liksom för fel jag gör? Varför längtar hon inte efter att komma till mig? Vi har haft varannan vecka nu under en relativt lång tid.
Om jag visste att det saknades saker, aktiviteter, kärlek och umgänge hos oss, då skulle det vara lättare att förstå den här föräldralängtan - men hon har allt. Och lite till.

Hon är delaktig. Jag är delaktig. D är delaktig. Hon umgås med D:s pojkar. Hon får vara ifred när hon önskar det.
Vi går på utflykt, vi gungar, vi äter bär, vi lagar mat, vi läser godnattsaga. Och givetvis sjunger vi "sov du lilla videung" och kliar på ryggen VARJE kväll, precis som det varit under flera år.

Är det åldern? Är det jag?
Jag är medveten om att det finns perioder då det är mer mamma eller mer pappa. Jag har försökt prata med henne och rakt ut frågat varför det är såhär, kanske är det dumt, jag vet inte, men självklart söker jag efter någon slags orsak. Oftast är hennes svar något materiellt, att hon har Bamsen hos pappa eller liknande.

Nåväl, huvudsaken är väl att hon blir peppad från båda hållen, "ha så kul hos mamma så ses vi snart igen" eller "ha så kul hos pappa så ses vi snart igen", jag hoppas och tror att det kommer att gå ännu bättre snart.
Jag förstår att det här troligtvis även känns för den andre föräldern och jag känner inte att jag har någon plikt att försvara mig på något sätt, jag litar på att han vet att hon har det bra även på mammaveckorna.

Det var allt.

11 aug 2014

Semesterminnen 2014

Jag har gjort en massa saker på semestern.
Jag har sett en älg. Eller faktiskt tre. En död och två levande.

Jag har insett att vi har ett helt naturligt och underhållsfritt akvarium på gården.

Barnen har badat i poolen.

Vi har varit på besök i Kalix.

Mest för att Dan, min lillebror och hans sambo Frida kom på långväga besök från Göteborg.

Just den dagen var jag och min syster Kerstin väldigt söta.

Vi har odlat också. Det blev så mycket sallad att till och med en kanin hade fått nog. Utöver sallad har det blivit många morötter, ärtskidor, gräslök och jordgubbar. 

För att inte tala om bärbuskarna som jag stulit bär från varenda gång jag passerat så att bären tog slut snabbt. Jättesnabbt. 

Jag har sett en jättestor katt. Och fiskat på en fiskecamp utan att få en endaste fisk! Bara det är en bedrift ska jag tala om för er. 

Jag har varit till Luleå och hängt på stranden med min kära MK. Och låtit bli att köpa en ny BH på HM.

Vi har varit till Umeå för att se på fotboll och hälsa på min andra lillebror, Nils och hans Alex. En av deras katter kissade i mina nya skor så jag åkte hem barfota.

Och så har vi spelat kubb och sprungit i kapp. Jag vann.

 Jag har varit på Nolia en liten stund. Jag köpte inte laxen, det lät allt för suspekt.

Vi har spenderat ett antal nätter på soffan, som tonåringar. Bara för att vi kunnat. Jag har badat, en gång i Kalix, en gång i Luleå, en gång på Piteå havsbad, en gång i Umeå och en gång på Tingsholmen. Det gäller att variera sig.

Den sista semestriga helgen har jag skrapat garage. Det gör hemskt ont i någon muskel nu. En vägg kvar.

Och så har jag borrat lite. Utan att borra hål i mig själv. Rätt bra om jag får säga det själv. 

Och nu, mina damer och herrar. Nu är det vardag igen. Tidiga morgnar, matplanering och andra mer strukturerade saker än just semestergrejer. Det har varit sex bra veckor.

Det blev en vardag igen

Käraste medmänniskor. Min semester är slut nu. Jag har ingen tillbaka-till-jobbet-ångest utan känner faktiskt att jag saknat den här stolen, skrivbordet och de uppgifter som jag har för mig om dagarna. Det var endast gårdagskvällen som var lite lagom störande eftersom jag inte kunde somna förrän natten nästan övergått till vad man skulle kunna kalla för morgon.

Hur som helst - semestern kan sammanfattas ungefär så här:

Det har varit ett sånt hujedamig bra väder och medan folk runtom mig stoknat av värmen så har jag njutit av att äntligen få visa mig i stort sett naken för alla passerande. Nu tror jag dock att sommaren är slut men det gör inte så mycket. Frågan är om vi får vänta 3, 7 eller 12 år på en så här fin sommar igen?
Jaja, väder är nästan aldrig roligt att prata om så vi kan prata om mitt nya hem en stund istället.

Igår gick jag på en promenad i byn där jag bor, för att köpa kaffefilter och bilen hade jag lånat ut. Jag kände mig som en utböling, en turist, en inkräktare. På Djupviken ägde jag i stort sett allt och det tar väl ett tag att få sådan respekt från omgivningen. Hortlax känns inte som min hometown alls, än så länge. Huset och vägen hem känns väldigt hemma men utanför gårdsgränsen är jag lite lost.

Byar är egentligen en rätt farlig grej. Det är liksom grundat för skitsnack och skvaller. Jag känner ingen och ingen känner mig. Fast jag känner mig ändå som apan. Jag är ny och nya människor blir automatiskt ett samtalsämne. Om det nu skulle vara så att jag är något att prata om så hoppas jag att folk kan hålla sig till sanningen; ni kan till exempel prata om att jag önskar att jag vore en duva istället för en människa bara för att jag tycker att människor generellt är negativa och bara krigar.

Ja, det var allt för nu tror jag. Adjö.

29 jun 2014

Surströmmingspartaj

Igår var jag och Daun bortbjudna på surströmmingsmiddag hos B-M och Roggan. Jag hade blivit tillfrågad redan dagen innan om jag tyckte om surströmming och det syntes nog relativt tydligt på mitt ansiktsuttryck att jag inte alls tycker det är någon delikatess. Istället kunde jag få pilsnerkorv, även fast jag lite smidigt försökte få in att jag var rätt så sugen på plankstek men det var tydligen  inget alternativ.
Men jag är lite sådär att vaffan, blir man bjuden på mat så äter man det så givetvis skulle jag äta den surströmmingen.
Daun var vänlig nog att bena min firre medan jag preppade tunnbröd med smör, potatis, lök och gräddfil.
Så placerade jag fisken vackert därpå innan jag intog första tuggan. Då uppstod ett sånt där tandläkargranskningstillfälle.
"Nu vill jag se dig i ögonen när du berättar om det gick att äta" deklarerade B-M, högt och tydligt så att alla i rummet, till och med hunden, granskade mitt ansiktsuttryck  medan jag klämde fram "det var inte SÅ äckligt".
Jag åt faktiskt två klämmor och kanske var felet första gången att jag tog för mycket av fisken?

Kvällen fortsatte sedan med kaffe och tårta, en tårta som var farligt lik dom som finns i frysdisken, med perfekt smetad grädde och riven choklad på. Jag måste bara be att få receptet.

Helt plötsligt hade alla ölen tagit slut så vi skyndade oss hemåt, jag med yllestrumporna inklämda i ballerinaskorna, fett smart att jag kom på att vi skulle tävla hem. Vet ni hur fort det går att springa i yllestrumpor? Skitfort. Vet ni hur långa ben Dan har? Jättelånga och därför förlorade jag.
Sen insåg vi att vi glömt nycklarna och då skulle vi tävla tillbaka för att hämta dom. Då vann jag för min kondis är 70 gånger bättre.
Innan jag hunnit hitta nycklarna så hann Dan gömma sig i en buske och skrämde mig så totalt att mitt skrik nog väckte hela Hortlaxbygden.

När vi kom hem så hämtade vi täcken och kuddar och slaggade på soffan som två tonåringar. Bra kväll.

26 jun 2014

Jag borde ha en loppis

Hej folket.


Det verkar närma sig slutet för ett hus i min ägo på Djupviken. Nu ska jag inte ropa hej hej innan papper och grejer är underskrivna men det går i alla fall framåt och det känns nästan helt bra. Det enda som är lite dåligt är att jag inte varit särskilt aktiv där sista veckorna (månaderna). Första lassen går alltid så snabbt vid en flytt, sånt där som man använder är så enkelt att plocka med sig men så blir ju allt det där andra bara kvar...sånt som är för bra för att kasta, som jag inte vill sälja, som jag inte ids sälja, sånt som ska kastas och saker som inte får plats.
Jag måste ta tag i det nu.

Ni kanske känner någon som behöver:
- En tvbänk i vitt. Kantstött men fixbar.
- En kontorsstol.
- Mikael skrivbord, lilla modellen, utan hjul.
- Böcker, mest deckare.
- En cykel, Fabbes gamla, minns inte storleken men passar en typisk 8-10-12-åring.
- Jättemånga spikar.
- Jättemånga oidentifierbara verktyg.
- En trasig plastgran.
- Ett gammalt köksbord, litet men gulligt och som behöver lite kärlek.
- Ett runt köksbord från ikea. Har inte kollat vilket skick det är i men foten behöver definitivt lite klorin.
- En poolstege.
- En gammal bäddsoffa.
- En gammal 120 cm säng som knarrar.
- Två svarta taklampor. Egentligen skulle jag kunna behålla dom men vart fan ska man förvara storjävlalampor?
- Ett gammalt sminkbord.
- En sittvagn.
- En brun stol med rottingsits.
- En grön steghylla:


Och utöver det finns det massor, massor, massor, massor med grejer som bara står. Som jag inte använt på år och troligtvis aldrig kommer att behöva. En loppis vore på sin plats men hur fan ska jag hinna eller idas?

Så nu kan ni passa på att skrika högt om det är något som ni behöver för jag har säkert just precis det. Galgar till exempel - vem fan behöver inte lite extra galgar?
Pris kommer vi garanterat överrens om men jag kan ju inte liksom skänka bort allt, sätta upp en stor skylt med "gratis saker" för då kommer det bli en jävla hamsterinvasion förstår ni.

18 jun 2014

Ett skogsäventyr

Hej alla glada. Jag sitter i Dans buss och frustar. Efter jobbet skulle vi åka ut i skogen för att äventyra oss och göra hemliga saker. Jag kör.
Nu står han utanför och kastar kottar på bussen. 
I alla fall, först så bråkar han över att jag kör i varenda grop men grejen är ju att på grusvägar så är det gropar överallt så det är liksom bara att välja mellan att köra i groparna eller rätt in i skogen.
Sen var jag för seg att slå av vindrutetorkarna. 
Och en bit in på färden så insåg vi att vi var på fel spår så vi skulle bli tvungna att vända. Jag skulle då alltså först backa kanske 5 meter för att svänga in på en minimalisk vändplats och sedan backa ut. 
Det började helt ok, jag backade, svängde in och frustade en stund innan det var dags att backa tillbaka ut igen. Jag backade, det slirade. Då SKREK DAN åt mig!!! Jag minns fan inte ens vad han skrek för det var ett sånt vrål så att mina trumhinnor sprack och vaxet bara sprutade i hela bussen.
Då fick jag nog, stegade ut ur bussen och rakt in i skogen. Arg.
Då ropade han efter mig och jag ropade tillbaka att jag tänker fan i mig inte backa,  det fick han göra själv.
Efter en rätt så kort stund av övertalning gick jag ändå tillbaka och gjorde mitt allra yttersta för att backa ut bussen, som inte är stor som Länstrafikens bussar men som en typisk hantverkarbuss, och det gick ju väldigt bra när han guidade mig på ett lite mer pedagogiskt sätt, istället för att djungelvråla.

När vi kom ut på landsvägen mot helvetet så klagade han att jag körde för sakta. Sen körde jag för fort. 

Och nu stod han alltså för en liten stund sedan och kastade kottar mot bussen medan jag satt och bloggade i godan ro. Dessutom fick jag inte skriva färdigt utan att han hann lägga i backen eller vad det var så det säkerligen var väldigt nära att jag körde ner i ett dike. 

Nu är vi hemma. Jag tror att jag måste ta mig en stärkande jäger, en skål med smirnoff eller en dunk med starkvinsglögg för att lugna mina stackars nerver.

P.S Jaha, nu lät väl det här jävligt surt och hatiskt, men ni  som inte ser att det är skrivet med den där lilla glimten i ögat får väl läsa om och läsa rätt. Vi har superroligt tillsammans. Igår kväll på soffan till exempel så vart det reklam på televisionen, det var Jokk som hade reklam om något tranbär och då frågade jag Dan om han någonsin sett ett tranbär IRL? Han svarade nej, jag tror inte att dom finns på riktigt. Jag höll med och så skrattade vi. Direkt efter Jokk så var det en reklam där Rod Stewart medverkade, då frågade Dan mig om jag sett Rod någon gång, IRL? Näe, svarade jag, jag tror inte att han finns.
Så skrattade vi ännu mer och jag konstaterade att troligtvis är det nog ingen annan som skulle ha skrattat åt det där förutom möjligtvis Sara.

Hejdå!