29 jun 2014

Surströmmingspartaj

Igår var jag och Daun bortbjudna på surströmmingsmiddag hos B-M och Roggan. Jag hade blivit tillfrågad redan dagen innan om jag tyckte om surströmming och det syntes nog relativt tydligt på mitt ansiktsuttryck att jag inte alls tycker det är någon delikatess. Istället kunde jag få pilsnerkorv, även fast jag lite smidigt försökte få in att jag var rätt så sugen på plankstek men det var tydligen  inget alternativ.
Men jag är lite sådär att vaffan, blir man bjuden på mat så äter man det så givetvis skulle jag äta den surströmmingen.
Daun var vänlig nog att bena min firre medan jag preppade tunnbröd med smör, potatis, lök och gräddfil.
Så placerade jag fisken vackert därpå innan jag intog första tuggan. Då uppstod ett sånt där tandläkargranskningstillfälle.
"Nu vill jag se dig i ögonen när du berättar om det gick att äta" deklarerade B-M, högt och tydligt så att alla i rummet, till och med hunden, granskade mitt ansiktsuttryck  medan jag klämde fram "det var inte SÅ äckligt".
Jag åt faktiskt två klämmor och kanske var felet första gången att jag tog för mycket av fisken?

Kvällen fortsatte sedan med kaffe och tårta, en tårta som var farligt lik dom som finns i frysdisken, med perfekt smetad grädde och riven choklad på. Jag måste bara be att få receptet.

Helt plötsligt hade alla ölen tagit slut så vi skyndade oss hemåt, jag med yllestrumporna inklämda i ballerinaskorna, fett smart att jag kom på att vi skulle tävla hem. Vet ni hur fort det går att springa i yllestrumpor? Skitfort. Vet ni hur långa ben Dan har? Jättelånga och därför förlorade jag.
Sen insåg vi att vi glömt nycklarna och då skulle vi tävla tillbaka för att hämta dom. Då vann jag för min kondis är 70 gånger bättre.
Innan jag hunnit hitta nycklarna så hann Dan gömma sig i en buske och skrämde mig så totalt att mitt skrik nog väckte hela Hortlaxbygden.

När vi kom hem så hämtade vi täcken och kuddar och slaggade på soffan som två tonåringar. Bra kväll.

26 jun 2014

Jag borde ha en loppis

Hej folket.


Det verkar närma sig slutet för ett hus i min ägo på Djupviken. Nu ska jag inte ropa hej hej innan papper och grejer är underskrivna men det går i alla fall framåt och det känns nästan helt bra. Det enda som är lite dåligt är att jag inte varit särskilt aktiv där sista veckorna (månaderna). Första lassen går alltid så snabbt vid en flytt, sånt där som man använder är så enkelt att plocka med sig men så blir ju allt det där andra bara kvar...sånt som är för bra för att kasta, som jag inte vill sälja, som jag inte ids sälja, sånt som ska kastas och saker som inte får plats.
Jag måste ta tag i det nu.

Ni kanske känner någon som behöver:
- En tvbänk i vitt. Kantstött men fixbar.
- En kontorsstol.
- Mikael skrivbord, lilla modellen, utan hjul.
- Böcker, mest deckare.
- En cykel, Fabbes gamla, minns inte storleken men passar en typisk 8-10-12-åring.
- Jättemånga spikar.
- Jättemånga oidentifierbara verktyg.
- En trasig plastgran.
- Ett gammalt köksbord, litet men gulligt och som behöver lite kärlek.
- Ett runt köksbord från ikea. Har inte kollat vilket skick det är i men foten behöver definitivt lite klorin.
- En poolstege.
- En gammal bäddsoffa.
- En gammal 120 cm säng som knarrar.
- Två svarta taklampor. Egentligen skulle jag kunna behålla dom men vart fan ska man förvara storjävlalampor?
- Ett gammalt sminkbord.
- En sittvagn.
- En brun stol med rottingsits.
- En grön steghylla:


Och utöver det finns det massor, massor, massor, massor med grejer som bara står. Som jag inte använt på år och troligtvis aldrig kommer att behöva. En loppis vore på sin plats men hur fan ska jag hinna eller idas?

Så nu kan ni passa på att skrika högt om det är något som ni behöver för jag har säkert just precis det. Galgar till exempel - vem fan behöver inte lite extra galgar?
Pris kommer vi garanterat överrens om men jag kan ju inte liksom skänka bort allt, sätta upp en stor skylt med "gratis saker" för då kommer det bli en jävla hamsterinvasion förstår ni.

18 jun 2014

Ett skogsäventyr

Hej alla glada. Jag sitter i Dans buss och frustar. Efter jobbet skulle vi åka ut i skogen för att äventyra oss och göra hemliga saker. Jag kör.
Nu står han utanför och kastar kottar på bussen. 
I alla fall, först så bråkar han över att jag kör i varenda grop men grejen är ju att på grusvägar så är det gropar överallt så det är liksom bara att välja mellan att köra i groparna eller rätt in i skogen.
Sen var jag för seg att slå av vindrutetorkarna. 
Och en bit in på färden så insåg vi att vi var på fel spår så vi skulle bli tvungna att vända. Jag skulle då alltså först backa kanske 5 meter för att svänga in på en minimalisk vändplats och sedan backa ut. 
Det började helt ok, jag backade, svängde in och frustade en stund innan det var dags att backa tillbaka ut igen. Jag backade, det slirade. Då SKREK DAN åt mig!!! Jag minns fan inte ens vad han skrek för det var ett sånt vrål så att mina trumhinnor sprack och vaxet bara sprutade i hela bussen.
Då fick jag nog, stegade ut ur bussen och rakt in i skogen. Arg.
Då ropade han efter mig och jag ropade tillbaka att jag tänker fan i mig inte backa,  det fick han göra själv.
Efter en rätt så kort stund av övertalning gick jag ändå tillbaka och gjorde mitt allra yttersta för att backa ut bussen, som inte är stor som Länstrafikens bussar men som en typisk hantverkarbuss, och det gick ju väldigt bra när han guidade mig på ett lite mer pedagogiskt sätt, istället för att djungelvråla.

När vi kom ut på landsvägen mot helvetet så klagade han att jag körde för sakta. Sen körde jag för fort. 

Och nu stod han alltså för en liten stund sedan och kastade kottar mot bussen medan jag satt och bloggade i godan ro. Dessutom fick jag inte skriva färdigt utan att han hann lägga i backen eller vad det var så det säkerligen var väldigt nära att jag körde ner i ett dike. 

Nu är vi hemma. Jag tror att jag måste ta mig en stärkande jäger, en skål med smirnoff eller en dunk med starkvinsglögg för att lugna mina stackars nerver.

P.S Jaha, nu lät väl det här jävligt surt och hatiskt, men ni  som inte ser att det är skrivet med den där lilla glimten i ögat får väl läsa om och läsa rätt. Vi har superroligt tillsammans. Igår kväll på soffan till exempel så vart det reklam på televisionen, det var Jokk som hade reklam om något tranbär och då frågade jag Dan om han någonsin sett ett tranbär IRL? Han svarade nej, jag tror inte att dom finns på riktigt. Jag höll med och så skrattade vi. Direkt efter Jokk så var det en reklam där Rod Stewart medverkade, då frågade Dan mig om jag sett Rod någon gång, IRL? Näe, svarade jag, jag tror inte att han finns.
Så skrattade vi ännu mer och jag konstaterade att troligtvis är det nog ingen annan som skulle ha skrattat åt det där förutom möjligtvis Sara.

Hejdå!

4 jun 2014

Kommer ni ihåg mig?

Monstermalla. Det kanske ringer en vag klocka långt bak i huvudet på er?

Jag bor på landet nu. Inte helt på riktiga landet kanske men närapå för en stadsjänta som mig. På landet finns det så väldigt mycket att göra. Igår monterades pallkragar och så släpade jag ris (pinnar och grejer, inte ris som man äter) fram och tillbaka över något som tillslut kanske kommer att bli världens största gräsmatta. Bara en sån sak.
När kvällen var slut så var den tydligen inte slut för plötsligt satt jag på Dans axlar och dammtorkade annars så oåtkomliga ställen.
Vi nattsuddade och jag smakade på stekt gädda för första gången, det var gott men idag är jag trött. Inte av gäddan utan av sömnbrist.

Andra saker som ni kanske vill veta; min morfar har fyllt 80 år och vi var där och firade honom i lördags. Först var medelåldern på partyt relativt låg tack vare mina systerdöttrar, sedan, i takt med att gästerna stapplade in så steg åldern markant. Men det var trevligt.

Igår färgade jag håret. Det blev 4000 nyanser mörkare än på förpackningen. Sjukt störande. Så där är det alltid med mitt hår. Det går fan inte att lita på. Nu ser jag ut som om det är dags för höst och vinter istället för att vara lite blond och sommarfräsch.

För övrigt så kan jag låta meddela att jag inte fått mitt hus sålt ännu. Jag är ofta där och spankulerar omkring, flyttar runt på saker och tänker att jag borde göra mig av med en massa grejer, ställa mig på en loppis och bli rik. Men alla loppislördagar är bokade för en hel månad framåt så det lär nog inte bli av. Och fejsboks köp-å-sälj-sidor orkar jag inte med.

Jag har börjat springa lite. Det går hyffsat. Det är skönt att komma igång men jag kommer att skippa den där hysterin som jag plågade min arma kropp med fjolåret och fjolfjolåret och fjolfjolfjolåret. Jävlar i helvete vad jag tränade då. Det är därför jag är så jävla läcker idag.
Just nu tänker jag också att det räcker med att springa lite, styrkedelen får jag liksom på köpet tack vare livet på landet, jag kånkarånkar ju gärna saker extra bara för att allt ska bli lite av ett träningspass.

Ja men det här var ju bra, nu vet ni att jag lever och mår! Bajs.

21 maj 2014

Å ena sidan å andra sidan

Ibland får jag inget grepp om mig själv. Hur kan man vara så mycket på en och samma gång?
Jag skulle kunna beskriva mig själv på två helt olika sätt, det kanske bor en liten schizofren inom mig?

Ena sidan:
Rolig, driftig, stark, kall, ball och självsäker.

Andra sidan:
Sur, nere, sårbar, ledsen, vek, självkritisk.

Båda sidorna kanske är bra att ha, jag inser det men den så kallade andra sidan är lite mer besvärlig. Det är saker just nu i mitt liv som jag inte mår riktigt bra över. Det är inte direkt saker som bara går att ordna hur som helst men jag gör så gott jag kan och försöker göra det bästa av situationen. Och tänker att med tiden, så blir det bra. På ett eller annat sätt.

Jägarfest för några helger sedan.

19 maj 2014

Ett superavslöjande

Hej folket.
Istället för att ojja mig över mina hemska pollensyndrom så kan jag låta avslöja något som ni kanske undrat över länge.
Det var nämligen så att i lördags var jag med på en svensexefest. Inte hela dagen, utan på kvällskvisten när själva festandet började. Jag kände mig sjukt mycket i vägen och gömde mig i ett av rummen så att jag varken skulle synas eller höras.
Men jag hörde. Allt. Nu vet jag vad killar pratar om på en fest där partners, sambos och andra hälften av äktenskapet saknas.
Det kan vara ett once-in-a-life-time-moment och jag spärrade upp öronen så mycket som det bara gick.
Och givetvis ska jag dela med mig till er andra.

Här kommer det:
- Barn. Faktiskt. Små vardagliga berättelser om vad ungarna gjort för bus.
- Sjukdomar.
- Bilar.
- Musik. Ett stort och återkommande samtalsämne. Alla gillar inte Metallica.
- Gamla minnen. Och att allt var för 15 år sedan.
- Jobb.
- Gemensamma bekanta.
- Händelser från dagen.
- Politik. Stor och hett och brett.

Det var ungefär det. Jag kan han missat något.
Om jag då tänker utifrån tjejfesterna som jag brukar vara på så skulle jag vilja påstå att det skiljer sig en hel del. Nu ska jag väl inte dra alla över samma jävla horisont men på festerna jag varit på senaste åren har samtalsämnena snurrat mellan följande ämnen:

- Barn
- Sex
- Relationer
- Genus
- Vikt
- Träning
- Barn
- Sex
- Vikt
- Mat
- Barn
- Sex
- Kroppen
- Vikt
- Träning
- Sex
- Relationer

Ungefär så.

4 maj 2014

HÄrregud!

Det är sinnessjukt dåligt bloggande på den här fronten, det måste jag medge.
Det är inte för att jag är ointresserad egentligen utan för att jag gör så många andra saker.
Den här veckan har vi, tro´t eller ej - umgåtts men andra än oss själva. Egentligen skulle jag ha varit med i det så kallade kanalsimmet i onsdags men jag fegade ur och var rädd att både drunkna, frysa ihjäl och framför allt - komma sist. Hujeda mig.

Mitt hus är till salu nu. Jag genomgår vissa faser tror jag. Hoppfullhetsfasen. Besvikelsefasen. Uppgivenhetsfasen. Aggresivhetsfasen. Men imorgon är andravisningen så vi får se hur jag känner mig efter det.
Om huset inte skulle bli sålt (alla säger att det kommer bli det men jag är inte lika hoppfull-knull) så kommer jag att bygga om det till horhus. Eller med ett vackrare ord - bordell. Jag tänker låta installera lite lägre fönster så att de prostituerade herrarna syns ordentligt ut mot vägen.

Nä nä nä. Jag ska INTE göra det. Jag lämnar fönstren som de är så att det lämnar lite åt fantasin.

Nä nä nä. Jag ska inte göra det till ett horhus. Jag försöker bara sätta upp fasader här förstår ni, något slags epigt skydd till mitt eget self-förtroende så att jag inte ska bli urbota urledsen ifall det går rent åt helvete.

Idag gjorde jag ett försök att rensa ut i garaget. Det gick ungefär skitdåligt. Så där som att jag stack in stickproppen till den megagamla radion som står där ute och sen gick jag fram och tillbaka och fram och tillbaka, snurrade på några burkar och flyttade några grejer. Hoppade upp på hyvelbänken några gånger för att raskt hoppa ner igen innan lysrören brände hål på mitt hår.

Sen gick jag upp till min snickarälskling och sa att jag inte ville vara kvar längre. Då for vi därifrån och tröståt på en lokal pizzeria.