25 sep. 2018

Skitseptember

September har varit en riktig skitmånad och ingenting pekar på att dom sista dagarna kommer att vara bättre.
Det är väl ingen idé att gå in på några detaljer men för att nämna en grej så har jag sådan fruktansvärd hosta att jag både får peta ner lungorna i halsen igen och trycka in livmodern nertill, flera gånger om dagen.

Låt oss hålla tummarna för att oktober blir fancy, faboulus, fantastisk och fin.

30 aug. 2018

Hur jag ska rösta i valet 2018

Hej och hallå.
Snart ska jag rösta. Jag kommer att förtidsrösta.
Den här valomgången kommer jag att rösta på socialdemokraterna. I år är det en stödröst och ett taktiskt val av en enda anledning: att hjälpa ett parti att få fler röster än SD.
S är nog kanske inte det parti som egentligen ligger mig närmast om hjärtat, samtidigt som jag måste medge att jag inte är helt och hållet påläst just nu.
Moderaterna är kanske det parti som skulle gynna mig mest. Men jag är ju inte bara mig själv, utan jag försöker även att tänka på människor i min närhet och jag tror att flesta skulle gynnas av att S skulle få fortsätta regera.

Ett annat valår skulle det nog vara stor chans att ett annat, mindre parti, skulle få min röst. Men i år är det alltså helt och hållet stödröstning som gäller. Ni får gärna tycka att det är fel, men jag kommer att stå fast vid det ändå.

Jag blir så jävla mörkrädd över det "folk" <-- apparently såna som jag är "vän" med på FB, delar artiklar hit och dit och man ba´--> vart i helvete är källkritiken? Dela för fan inte en massa lögner, ta reda på fakta innan du sprider dynga.

Så, let the hate begin, varför är folk SÅ rädda för att prata om vad dom ska rösta på? Varför ska man gömma sig bakom ett skynke?

Rockenroll. I love you.

28 aug. 2018

Flossa

Jag har min dagliga argsession precis. Det beror mest på att mitt pedagogiska (jodå minsann) sätt att samtala med omyndiga i huset inte fungerade idag (heller). Min röst här i huset den hörs tämligen sällan förstår ni.
Därför måste jag ibland höja rösten och det ogillar jag skarpt. Det är inte den som talar högst som vinner eller bestämmer, anser jag. Så därför blev jag tvungen att prata i en decibel som jag helst undviker och därför blev jag sur.
Och nu sitter jag här och är jävligt sur på den som uppfann det här jävla flossandet. Fy FAN vad less jag är på alla som står och flossar! Folk som fan flossar medan man försöker konversera, som om det är en parasit i kroppen som gör att dom inte kan stå stilla.

Jag ska snart träna, då kanske jag blir glad igen. Det händer.
Till middag gjorde jag Sahawarama. Shawrama? Schawarauma? Scharama? En rätt var det i alla fall och i min alldeles egna tappning så smakade den alldeles förträffligt.

Herregud, det är ingen hejd på mina upplägg. TVÅ stycken nu i år!

27 aug. 2018

Det här duger ju inte.

Jag har inte skrivit ett enda inlägg under 2018. Men jag tror jag blir en sån influencer nu. Det kan en väl ba´kalla sig hur som helst?

Jag har saknat att skriva, ganska mycket faktiskt. Det enda som är lite jobbigt är att alla ungar verkar kunna läsa nu för tiden och som dagens kläppar surfar runt på nätet är det bara en tidsfråga innan dom hittar igen mig. Och då gäller det att jag håller mig till mer o-vulgära fraser som "Snipp-elände" istället för något grövre, om det exempelvis visar sig att jag är förbannad någon dag. Vilket jag är mellan varven. Det händer nästan dagligen att något gör mig förbannad. Det krävs faktiskt inte heller så mycket. Men jag vill tro att jag hamnat i något slags förklimakterie, ni vet som pre-teens ungefär, fast på en mer tantig och svinarg nivå.

Känner att det här är en väldigt bra början som influencer, faktiskt.

26 nov. 2017

Snöstormen

Det var i torsdags morse som den stora snöstormen skulle lamslå stora delar av Norrland. Jag vaknade upp och allt var precis som vanligt. Gården var skottad till perfektion. Jag har kämpat där ute, förstår ni. Varenda flinga har sett sig besegrad och jag har arbetat min arma kropp svettig och helslut, dag efter dag.
Sedan snön kom, har det nämligen inte varit nådigt hur den fallit ner.
Se, det här är vackert:

Ja, så blev det den där torsdagen som dom varnat så för. Det hände nästan ingenting i början. Sen började det blåsa och yra och snöa. Jag gick ut och var ute hela lunchen. Då hann jag bara ta infarten. Bron, som jag började med att skotta av var igensnöad då jag skulle in. Kring 14 fick jag lov att skynda mig ut igen och skotta bort det värsta innan resten av familjen skulle anlända hemmavid. Efter jobbet gick jag ut ytterligare en gång.


Men det fortsatte att snöa och snöa och blåsa och driva och efter att jag skottat min väg hem till dörren efter ett glas snöstormsvin hos grannarna, så gav jag upp för kvällen.
Klockan 06.00 på fredagen vaknade jag och såg genast på träden, som inte var vackra och vita längre, att regnet faktiskt hade kommit.
Jag klädde mig och gick ut, ganska redo för att ta tag i plogkarmen.
Den vägde 1 ton. Per spadtag. Då ville jag gråta. Och jag ville knuffa på alla som kört förbi med deras jävla traktorer fram och tillbaka under senaste veckan medan jag stått där ute, timme efter timme och slitit.
Allt var slaskigt och halkigt och helt fruktansvärt blött!
Men jag kämpade bort den där plogkarmen tills allt bakom bilen var fint igen. Sedan hann jag inte mer innan jobbet.
Och min högra underarm, den smärtade som om jag knådat balle 24 timmar i sträck. Aj! Den smärtan.

Plötsligt frös det på och en gård med 30 cm blötsnö som sedan fryser på, den går man fan inte bara och skottar bort på morgonen. Jag måste faktiskt erkänna mig besegrad. Snöstormen vann. Idag hade vi hit en traktor som tog bort allt fruset, nu återstår bara lite finputs längs kanterna så har vi byns snyggaste skottade gård igen.

Och egentligen så gör det inte så mycket, Kalla vann, Samuelsson sköt bort Sverige. Ibland e man glad och ibland riktigt arg. Allt är som vanligt!

30 okt. 2017

Sommaren 2017

Jag vill berätta om min sommar och jag har faktiskt ansträngt mig genom att föra över bilder så att ni ska kunna visualisera det hela.
Överföringsprocessen hade kunnat vara väldigt mycket smidigare om min laptop från 1600-talet hade kunnat kommunicera med min iPhone, men tyvärr funkar elektroniktekniken inte helt ypperligt. Tur i alla fall att Spotify underhåller mig med reklamfri julmusik så att nerverna håller sig i styr.

Men sommar var det ja. Den började väl ungefär som vanligt, med fyrklöver.

Och fortsatte med träning. Träna, träna, träna.Jag har tränat så sjukligt mycket att jag under de här senaste veckorna faktiskt försökt träna på att inte träna. Men visst, jag har blivit starkare, snabbare och mer uthållig.

Vi byggde ett jordgubbsland också. Eller det var Dan som byggde det. Jag visade en lite prototyp på hur det hela var tänkt och plötsligt hade han byggt det, helt överdimensionerat så att hela mitt pensionssparande gick åt till att köpa jordgubbsplantor! Men fint blev det.

Jag planterade ärtskidor och det blev supermånga. Vi har hela frysen full.

För att inte tala om morötterna som vi än idag skördar i orange, lila, vitt och gult. Succé!

Sommarens sorgligaste var då allas vår Roffe Räv, morfar, fick lov att lämna jordelivet. Det är konstigt när någon som alltid funnits där, plötsligt är borta. När jag ringde dit och han svarade "Andersson" sa jag alltid "hej Andersson, det var Andersson här med". Nu kör jag det med mormor istället. Jag vet att jag inte heter Andersson.

Förutom vår sorg så verkar även den här tranan ha haft en riktigt jobbig sommar. Den har skrikit sig hes flera kvällar. Gått omkring på gatan som en fyllskalle. Svårkommunicerad så förbannat så jag har tyvärr inte kunnat hjälpa den.

Jag har tränat igen ser jag nu när jag kikar tillbaka på sommaren. Här tog jag cykeln till Strömlidabacken. 1,6 mil tur och retur och backen sprang jag 10 varv upp och 10 varv ner. Sen hade jag picknick med mig själv. Om jag inte minns helt fel så hade jag med rökt lax, några körsbärstomater och vatten.

Dan har byggt en "liten" trädkoja till barnen. Det tog hela semestern och lite till. Men det gör ju inte så mycket. Jag hade inte så stora krav på den här sommaren liksom. Och jag har roat mig med annat, ni kommer se det lite längre ned.

Och dessutom hann vi med en sväng till Finland. Vi köpte bara helt onödiga saker. Vi blev som två djävlar i hungersnöd när vi kom in i en finsk matvarubutik "åååh makkara, å mansikka kastike" och kom ut med en hel kundvagn av konstiga saker. Men då har vi i varje fall varit utomlands tillsammans. Romance!

Grönt har jag ätit! Mums filibums. 

Jag har plockat hallon. Våra hallonpinnar har vräkt ur sig hallon och förutom våra frysta sockerärtor så är frysen full av våra egna hallon och 900 liter rabarbersaft som Dan kokat.

En afton åkte jag, Dan och Kerstin till en magisk plats. Jag minns inte vad den hette och jag vet inte varför vi åkte dit. Det var inte så väldigt magiskt när jag tänker efter men vattnet här på bilden var svart och läskigt.

Blåbär har jag plockat. Tog med mig två barn ut i blåbärsskogen. Dom smaskade blåbär i 10 minuter sen var dom sjukt less. Vi fick lov att gå hem. Lite senare gick jag tillbaka till blåbärsskogen själv. Tänkte säkra upp årets blåbärsbehov så att det finns till att koka lite sylt vid behov. Jag ledsnade efter ca 1 liter och gick hem och gjorde en paj av precis varenda blåbär. Så kan det gå.

Nu kommer det där som jag roat mig med medan Dan byggt koja. Men det här var faktiskt en orättvis bild. Först har jag sågat mig igenom massor av stockar, bit by bit. SEN har jag flyttat dessa bitar och staplat några av dom såhär vackert, innan jag tog till yxan och gjorde ved av alltihopa. Det var ganska så jobbigt. Särskilt klyvningen med yxa.Tvångstankarna om klyvknän och blod som sprutar från någon lårartär, usch. Fi fan.

Men en sak ska jag säga er, att mest så har sommarhelvetet sett ut såhär:

Regn, regn, regn, och regn. Dag ut och dag in. Vi var till Umeå på auktion, kanske i juli, det var kallt som om det vore december. Och regn. Vi var till Kalix skärgård och tro fan om det inte regnade. Inte hela tiden, men det regnade likförbannat. Jag hann bli pepparkaksbrun och vacker under solens 4 dagar men innan augusti var slut var jag februariblek igen. Och plötsligt blev det höst. Och nästan vinter. Jag badade noll gånger i sommar. Tror inte det hänt förr.

Jag hoppas att det blir vinter på riktigt snart. Det här dygnsmörkret gör en inte gott alltså. Snö, det är bra grejer och jag är laddad för snöskottning!

Halloween 2016

Ja ni läste faktiskt helt rätt. Jag är medveten om att året är 2017 och att det dessutom är jävligt nära tills det är 2018.
Men jag inser att jag inte skrivit om vår Halloweenfest 2016 och det kan verka förvirrande tycker jag.
Så.

Här är ett blodigt skynke.

Och lite av dukningen.

Nämen. Dukningen en gång till. Bordet och stolarna har vi bytt ut mot snäppet modernare varianter,  det gäller att hänga med i inredningsmodet liksom. Även den groteskgula tapeten i bakgrunden är borta. Men det tror jag redan att jag skrivit om. 

En sån här som vi inte alls sett förr.

En till!

En ormbunksdekoration. Ormbunken har dött för typ snart ett år sedan.

Garland. Superkul.

Spindelnätscheesecake.

Ett blodigt ljus och två ljuslyktor för att om möjligt dra ner på eventuell glad stämning. 

Mina Halloween-naglar! Passar helt ypperligt till för övrigt grisrosa fingrar.

Kakor som heter MarDRÖMMAR. Innovativt, faktiskt. 

Och jag. Jag vet faktiskt inte alls vad jag var och det kanske var därför som jag var svart och vit. Det där är faktiskt en färgbild. Eller?

Imorgon är det Halloween 2017. Inga barn är hemma. Vi får se vad det blir till helgen. Peppen är helt ototal.
Jag och systeryster har hunnit göra en massa Halloweenmat till jobbet plus en riktigt snygg pumpa. Men naturligtvis ska det ordnas ett eller annat bus till barna. Det är ändå inte så länge kvar tills dom kommer att tycka päronen är världens töntigaste på två ben.

P.S Jag ser att jag skrivit där uppe "vår Halloweenfest" och så visar jag bilder på lite dukning, några bakverk och en bild på mig själv. Verkar ha varit en röjig fest minsann.